Senaste inläggen

Av Fester Bestertester - Måndag 12 nov 20:37

Sitter och grubblar lite. Man kanske skulle lyda farbror doktorn och lägga in sig. Inte för att jag är speciellt sjuk, men två varma mål mat om dan och intressanta medpatienter vore nåt. Jag drömmer mig tillbaka till tiden Avdelning 27 fanns. Där har man vankat av och an i korridorerna, där har man sprutats lugn och fin. Detta med omtanke och professionalitet.


Hur många rum (salar på sjukhusspråk) det fanns minns jag inte, men inte så fasligt många. Två kortare korridorer med rum, kanske tio då. Tyvärr fick man ibland dela rum, jag ville ligga ifred på sängen och glo i taket bäst jag ville. Och sen det här med snarkningar...


TV-rum med bekväm soffa mellan korridorerna. Där satt man och tittade på TV-shop och annat intressant varje dag. Vägg i vägg matsalen. Ibland blev det ett parti poker med personalen, fast jag minns än när en person skrattade åt mig. Jag reste mig från bordet och tog ett varv i matsalen. "Restless legs, hö, hö"! Svinet hade tröja från Kriminalvårdsverket på sig.


I början fanns en altan, eller vad man säger. En balkongdörr och sen var man nästan ute i det fria. Väggar med fönster. Man fick röka när man ville, hur mycket man ville. Sånt är viktigt för många, inklusive mig. Idag finns det begränsningar, när man ligger inne på Stalag 26 på Vrinnevisjukhuset. Jag måste ha i mig ett paket om dan.


När väggarna togs bort fick man gå ut på gården, det var aldrig några problem. Skogen fanns precis utanför, det var rogivande. Jag samtalade med ekorrar och ibland såg man fåglar som for runt. Tjädrar?


Alla hade en lapp med sitt förnamn på dörrarna, en bra idé av vem det nu var. Blev familjärt, tycker jag. Sedan hade i alla fall vissa av skötarna civila kläder på sig, men det är väl förbjudet av nån byråkrat idag. En av de två läkare jag minns satte sig bredvid mig i TV-rummet. Han höll en gitarr och började spela. Sånt lugnar nerverna bättre än Stesolid.


Det var en avdelning för folk med psykoser. Det innebar personal som var välutbildad och visste hur man skulle bemöta oss patienter. Jag vet att jag pratade strålning och andra grejer, men inte gick de i taket för det. Vi blev alla behandlade med respekt och, som jag upplevde det, ett genuint intresse för ens upplevelser. Det blev inte raka vägen till bältessängen bara för att man tog på sig mordet på Olof Palme. Det tog udden av i alla fall mina vanföreställningar.


På 27:an var det lätt att trivas. Fast trivas ska man inte göra på en avdelning, men jag kunde inte hjälpa det. Stadens främsta behandlare fanns samlade på ett och samma ställe. En trappa ned (sutteränghus) fanns rum för musikterapi och konstterapi och det viktigaste av allt: ett fullt utrustat kök. Men lådan där de vassa knivarna fanns var det lås på, men jag hade ingen blodtörst, så det var okej.


Varje tisdag fick en patient vara med och laga mat till hela avdelningen (mat som denne valt) och den serverades i ett intilliggande rum. Trevligt, trevligt! Det var där och då jag lärde mig att ha grönsaker till maten.


Det kan inte vara så kul att vara mentalskötare idag. De sitter mest på expeditionen och glor på datorskärmar. Minimalt med patientkontakt, ty det har verksamhetschefen bestämt. En inläggning idag är helt meningslös om man inte är akut psykotisk eller självmordsbenägen. Sitta och glo på TV ett par månader. Fast maten lockar fortfarande, det måste jag erkänna.


Avdelning 27 lades ned av ekonomiska skäl, men först hette det att det var mögel i lokalerna, sen att man inte fick tvångsvårda patienter där. Varför sa de inte bara som det var? Vi med schizofreni ska sitta hemma och ruttna, de kan väl vara ärliga med det.


Fullt fokus ligger numera på att byta ut vår befolkning. De har det inte så bra på plånboksfronten i Främre Orienten, vi tar hit dem alla. Då är det bara naturligt att vi måste skära i vår så kallade välfärd. Gamla och sjuka låtsas vi inte om.


Jag arbetade i drygt 22 år, jag gjorde vad jag kunde fram till den dagen jag smittades. Och här kommer jag och har mage att försiktigt fråga efter vård. Jag ska droga ned mig med antipsykotika och bensodiazepiner och bara hålla käften.


Det var bättre att ducka för stridsvagnar på 27:an än att leva i det kalla samhälle socialdemokraterna (litet S) skapat. Där fann man värme och omtanke, en bristvara idag, inte bara inom psykiatrin.


MVH/Herr X

ANNONS
Av Fester Bestertester - Måndag 12 nov 18:02

Blev en runda, lite planlöst irrande. Hamnade utanför God vän, en pub. En riktigt dålig pub. Tog mig ett bloss och kikade in genom fönstret och visst satt de där: Ronny och Bosse Rulltårta.


Jag gick såklart in, beställde en dyr lättöl och slog mig ned hos dem. Vete tusan om de var så glada att se mig, de hade fått i sig en hel del. De brydde sig nog mer om de fruntimmer som fanns i lokalen. Ronny berättade som hastigast att han hade ögonen på en dam vid ett annat bord. Jag tittade och nej, hon var inget vidare.


Puben var full med nybyggare, men det är inget unikt för den puben, de finns överallt. Ett otäckt gäng hängde vid Jack Vegas-maskinerna. Hörde en yngling säga "schuuukt bra", sch-ljudet kom från långt bak i munnen. Jag har faktiskt hört svenskar ta efter det uttalet, eller vad man ska säga, och det äcklar mig.


Nog för att Bosse och Ronny är trevliga, men jag tog ingen mer öl, jag gick hem. Stil och finess är min melodi, en kvarterskrog med smutsgula väggar lockar inte speciellt mycket. Nu sitter jag vid datorn och blandar medicin och folköl, det livar upp, må ni tro. Jag trivs bäst hemma.

ANNONS
Av Fester Bestertester - Tisdag 6 nov 21:25

En återkommande besökare (Mustafa) tipsade mig om en kanal på Youtube kallad "Originalen på stan". Har faktiskt fått tips om den tidigare. Ja, jag klickade på länken. Den började mer som skoj, men nu ska det vara så allvarligt. Snubben bakom den (stan är liten, jag vet vem han är) gör nu tafatta försök att hjälpa. Jag vill att han ska driva med avskrapet.


Jag brukar röra mig på stan. Irra, snarare, och stå och hänga här och där, oftast med en cigarett i hand eller mun. Jag bara väntar på att XXX ska komma fram till mig och be om en pratstund. Den ska han få och som han ska få den. Blir stoff till förstasidan på Norpan.


Fyllon är roliga (när de inte är fullproppade med amfetamin), men jag är ännu roligare. När sanningen om SÄPO och annat förbjudet ska fram är jag mannen att vända sig till. Jag har inget emot att synas offentligt, jag hoppas den där intervjun blir av.


MVH/Herr Y

Av Fester Bestertester - Tisdag 6 nov 20:17

Det har gått jättebra, har inte haft någon kontakt med psykiatrin på fem dagar. De skulle ringa igår eller idag, men jag hörde inget. Eller så sov jag hårt, det gör man ju på 700 mg Clozapine.


Jag har kämpat på på en daglig (fyra dar i veckan) sysselsättning i nästan sju år och kände att det fick vara nog. Då drogs en stor apparat igång, där jag kallades till möten och bland annat "erbjöds" inläggning. Mig ska di alltid punktmarkera.


Nu har jag gått hemma i drygt en månad och det funkar hur bra som helst. Jag är på Internet en hel del (surfa kallas det) och spelar lite TV-spel. Dessutom sover jag förstklassigt, även om det ibland blir på dan. Vadå, jag uttråkad (som Alfred E Neuman kunde ha uttryckt sig)?


Jag var inne på min e-post, eller vad det heter, och rensade, jag får så mycket strunt. Då såg jag ett hotfullt meddelande från den 22:e oktober. Att de ens försöker, e-posten fixade en vän åt mig, den har jag egentligen ingen nytta av. Jag sitter hemma och barre njuter, hoppas jag sysselsätter minst två heltidsarbetande terapeuter, eller vad de nu vill kallas, med fruktlösa försök att delge mig deras oro och blödande hjärtan.


Tyvärr måste jag upp redan vid tio imorgon, mitt boendestöd kommer. Tidigt isäng, eller vaknatt, det är frågan. Jag skojar friskt med boendestödjarna. Förra veckan hade jag på mig min IRA-tröja och sa att de var de bästa. Tanten log försiktigt och höll med. Kanske ska jag prata väl om Idi Amin imorgon. Eller gjorde jag det förra månaden?


Jag är psykiskt sjuk, men jag vet om det. Vem fasen behöver samhället när man har frysen full av färdigrätter och en limpa cigaretter på köksbordet? Jag är den sanna rebellen!


MVH/Herr X

Av Fester Bestertester - Torsdag 1 nov 17:39

Det bidde ett litet möte på mottagningen under eftermiddagen. Jag är oftast ditkallad för att de vill kolla upp mig, men idag var meningen att vi skulle snacka en annan grej. Men det blev inte mycket sånt, det var det vanliga. En massa frågor om allt möjligt. Kollar du din e-post, är du aktiv på Faecesbook, umgås du med XXX?


Jag sa att jag ville ha frihet, total frihet och var fåordig för övrigt. Förhörsledaren var intresserad av min politiska chock mot en viss partilokal, men det kommenterade jag inte. Allt jag säger feltolkas, jag håller truten.


Mötet blev kort, jag hann med en kopp kaffe med påtår på en mötesplats efter det, det satt inte fel. Det blev nog lite kortare än det var tänkt, för jag sa att jag ville gå och det fick jag.


Alla dessa möten, det är ju jobbigt. Nu dröjer det till måndag/tisdag innan nästa, så jag kan njuta i flera dar. Jag har en Dr Pepper i frysen och två i kylen, det här ska nog gå bra.


MVH/Herr X

Av Fester Bestertester - Tisdag 30 okt 16:57

Det pratas om att ryggradsdjur håller på att försvinna. Läste lite snabbt, är det bestånden som minskar, eller är det specifika djur som håller på att gå åt? Nåja, det är visst ett hot mot den "biologiska mångfalden".


Visst är det oroväckande nyheter, men hur är det med oss människor då? Är inte den biologiska mångfalden viktig även där? Europas folk är hotade, en flodvåg av afrikaner och asiater sköljer över oss och förstör, ödelägger och förintar.


En brun gegga blir resultatet om några hundra år, men det struntar politiker och magnater i. De tjänar på mångkultur (vad är det egentligen?) och då får allt annat stå åt sidan.


Alla som bara ser på, står där med halvöppen mun, är medskyldiga. Vårt folk håller på att gå under, men det struntar medelsvensson i. Då är det viktigare med plånboksfrågor, en hundring mindre i skatt om året och annat oviktigt.


Årtusenden av etnisk homogenitet har format olika folk och gett dem olika färdigheter, särdrag och kulturer. Nu ska det förintas, ty det har storfinansen beslutat. Gillar du det, eller är du villig att göra motstånd?


Som ett visst parti uttryckte saken: Byt ut regeringen innan regeringen byter ut det svenska folket.


MVH/Werner von Oben

Av Fester Bestertester - Söndag 28 okt 20:40

Det blev en promenad inatt, det tar jag till ibland. Jag satte mig i en busskur och tog en cigarett. Satt väl och funderade på meningen med livet och störde ingen. Då kom en polisbil och stannade. Rutan vevades ned och jag fick frågan vad jag gjorde. Minns inte riktigt mitt svar, men konstaplarna klev ur bilen och ställde sig framför mig på ett ytterst hotfullt sätt. Jag funderade på att springa iväg, men jag har ingen ork längre.


Jag blev inkastad i baksätet, jag skulle få träffa läkare. Jag hade god lust att säga till dem att det är jag som styr polisen, men de fattar ingenting. När vi väl kom fram till entrén vid psykiatrin försökte jag slita mig loss, de höll i mina armar. De måste ha tränat bra på Friskis och svettis, för jag satt i ett järngrepp.


En skötare "tog hand" om mig och grisen lämnade, de hade väl bråttom till McDonald's. Hamnade i ett litet rum och efter säkert flera timmar dök en läkare upp. Standardfrågorn fyrades av, men jag gjorde ett gott intryck. Det blev en natt på så kallad observationsplats. Jag fick inte gå ut och röka, jag fick inte ens en ostmacka.


Blev utskriven på morgonen och jag tackade för en skön och renbäddad säng. Jag är känd hos både polisen och psykiatrin, att de envisas med att trakassera mig efter alla dessa år. Nu blir det medicin och tidigt isäng, jag har ett uppdrag inatt. Hej, hej.


MVH/Herr X

Av Fester Bestertester - Måndag 22 okt 19:45

Det blev aviga behandlingen direkt jag dök upp på Spiran, stället för oss sinnessjuka i Norrköping. Jag visste precis vad det så kallade läkarmötet skulle handla om: Inläggning, inläggning, inläggning!


Jag ringde och avbokade mötet på morgonen, jättesmidigt. Satte mig sedan vid TV-spelet och efter ca en timma ringde telefonen. En annan är synsk, jag förstod att det var nån från mottagningen som ringde. Jag svarade inte. En stund senare ringde det igen. Jag svarade inte. Det ringde en tredje gång och jag gav upp, jag reste mig och lyfte luren. Blev övertalad (hotad) att gå på mötet, det var tydligen viktigt. Jag lydde, jag är inte den som alltid ska ha min vilja igenom.


Jag behövde bara visa mig vid receptionen, så visste damen vem jag var. Jag frågade försynt var väntrummet låg, men jag blev inte insläppt genom den bastanta dörren till själva lokalerna. De som kom efter mig fick ett glatt "hej" och blev insläppta utan vidare. Där stod jag, brännmärkt, utpekad som stans största psykopat.


En bister man jag kände igen som före detta skötare på PIVA tog min arm och ledde mig till ett rum där det satt inte mindre än tre myndiga typer med allt för många år på universitet. Jag blev placerad i ett hörn och en aggressiv utfrågning tog vid.


Jag hade kommunicerat via handskrivna lappar. Inte bra. Jag hade skickat olämpliga saker via e-post. Inte bra. Jag hade nämnt att jag arbetade för organisationen "I". Definitivt inte bra.


Inkvisition modell värre, med andra ord. Jag har varit med förr, jag vaktade min tunga. Hade jag varit psykotisk hade jag gladeligen berättat om mina kontakter, mina uppdrag, men jag är slug och slipad. Fast det är svårt att inte försäga sig, jag tror jag sa en del mindre bra saker. Dessutom råkade jag skratta vid minst ett tillfälle och fick direkt frågan vad jag skrattade åt. Vad är det för knas med att skratta?


Jag fick två klassiska frågor: Har du planer på att skada dig? Hur ställer du dig till inläggning? Att jag övervägde självmord för kanske tolv år sedan förföljer mig än idag, jag blir så arg. Inläggning? Nej, det är för de sjuka, eller nåt sånt sa jag. Vad ska jag på en avdelning att göra?


Jag fick lova att sluta med att ta kontakt via noga ihopvikta lappar och bara skriva e-post-meddelanden om det rör ändring av bokade tider. Jag lovade, jag bad till och med om ursäkt. Jag var beredd att gå med på allt utom injektioner i skinkan och inäggning, inläggning, inläggning.


Nu måste jag gå på veckovisa samtal. Fan ta dem om jag måste betala 200 kronor per gång. Jag blir ju ruinerad. Sen blev det det vanliga tjatet om att ta min medicin, alla piller, alla dagar i veckan.


Visst ville de låsa in mig, men tvångsvård var uteslutet. Jag har tvångsvårdats, då har jag faktiskt varit lite borta i huvudet, det kan jag erkänna. Men jag är pigg, alert och synnerligen upplyst. Jag var en fri man efter ett lååångt möte, det firade jag med en cigarett och en vända till ICA för folköl och chips.


Låt de sjuka vårdas på psyket och de överintelligenta pyssla med sitt i hemmet. Klaatu barada nikto.


MVH/Herr X

Presentation

Fråga mig

27 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Käftsmällen med Blogkeen
Följ Käftsmällen med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se