Jag är nybörjare när det kommer till bloggning, däremot är jag gammal i gården när det gäller thrash-, speed- och deathmetal. Något annat som ligger mig varmt om hjärtat är tonårsflickor och deras fasta kroppar. Jag kan bara inte se mig mätt på dem, liksom jag aldrig kan få nog av dödsmetall i stereon.Många därute skulle nog falla för frestelsen att kalla mig satanist och djävulsdyrkare. Inget kunde vara mer fel. Jag har ett öppet sinne och vet mycket väl vad satanstroende tror och hoppas på, likaväl som jag vet vad så kallade kristna vurmar för. Båda dessa trosinriktningar är förkastliga. Jag själv ser mig som agnostiker, även då jag favoriserar Satan och hans ädla anhang.Unga, härliga kvinnokroppar är internationellt gångbara och tilltalar människor från alla trosinriktningar (tros-...hö-hö). Så sluta käbbla och låt oss alla enas under en och samma paroll; Det som är vackert att se på KAN inte vara fel eller syndigt. Halleluja!

Alla subkulturer är per definition subversiva och osunda. Det spelar ingen roll om du är punkare, raggare eller hårdrockare. Att tillhöra en subkultur innebär att frivilligt snöpa sig själv, att av egen vilja placera sig i ett trångt fack, där bara stereotyper får plats.Vi har skribenter här som åker jänkare och gärna tar en sup ibland, men icke att dessa skulle bekänna sig till "raggarkulturen". Vi har även några hang-arounds som lyssnar på "death metal" och "black metal", regelrätta djävulsdyrkare. De ser våldsamt dumma ut i kängor, långt hår och vitsminkade ansikten. Vadfalls? Smink är för kvinnor!Sådan dynga betackar vi oss för. De kan dricka hur mycket grisblod som helst och välta hur många gravstenar de vill; Här skriver de inte. Fy f*n för liknande träskmänniskor och deras -ismer. På Käftsmällen får endast normala och sunda personer plats, ingen plats bereds åt sinnesslöa ynklingar. Så det så!