Mitt hjärta blöder för dig, Mr X. Jag vet precis hur man känner sig när man är förföljd av makthavarna. Jag har varit regimkritiker i nästan 40 år och otaliga är de gånger jag förföljts och trakasserats för min övertygelses skull. Regimen är verkligen smutsig och de är mäktiga nog att kunna strunta i hur de beter sig. Vill de kväsa en regimkritiker, gör de det, oavsett metod.

När jag läser hur du förgiftas av deras strålning, väcker det minnen om hur min situation på 70- och 80-talet såg ut. Det var jag och Nils-Erik på Timmermansgatan som kom att bli de främsta oppositionella i hela Östergötland. Vi fick var väldigt driftiga och fick till och med in en insändare i herrtidningen Lektyr, där vi dystopiskt beskrev sveriges framtid, en insändare som kusligt ackurat besannades.

Vi fick då smaka på maktens smutsiga metoder och ingen mindre än Olof Palme själv beordrade dygnet-runt-bevakning av oss. SÄPO tog sig gladeligen an denna uppgift och det är deras fel att jag idag har löständer, eftersom de förgiftade mitt dricksvatten med utarmat uran, så att jag inte skulle våga borsta tänderna.

Ta du din time-out, Mr X och ladda batterierna. Vi andra ska fortsätta hålla fanan högt och berika denna blogg med avslöjande artiklar som aldrig förr.

Er tillgivne Mr X, redaktör, är tvingad att ta ett smärre (?) uppehåll från bloggen. Trots den tunga medicinering jag står på, börjar jag må sämre och sämre och jag börjar känna mig lika dålig som i somras, något som slutade med åtta månaders inläggning.

Boven i dramat heter sömnbrist. Trots neuroleptikan jag är ordinerad, börjar jag känna mig prepsykotisk. Jag kan bara inte sova, utan är på fötterna större delen av dygnet och går planlöst omkring. Lägenheten kan jag inte vara i några längre stunder, då jag inte känner mig trygg där. Jag börjar misstänka att säkerhetspolisen satt in en strålningsoffensiv mot mig. Två olika typer av strålning. Dels vanlig röntgenstrålning, men även med Polonium 120, vilket gör att jag sakta med säkert förgiftas.

Eftersom polisen har inlett sin offensiv, vill de veta hur jag känner mig. De vill att jag ska knäckas, så att de kan låsa in mig igen. Därför fick de en manlig sjuksköterska att fråga ut mig om i stort sett allting. Han ville bara ha en förevändning att låsa in mig, så jag vaktade noga min tunga. Jag riktigt såg på honom hur sugen han var att sy in mig på LPT (lagen om psykisk tvångsvård), men jag svarade svävande på hans frågor. Där klarade jag mig med nöd och näppe.

Allt detta har frestat hårt på mitt psyke, så jag måste tillfälligt lämna över bloggen till min ställföreträdare. Det innebär inte att det kommer att sluta skrivas här, däremot kommer antalet inlägg tillfälligt att minska. Jag hoppas att ni har överseende med detta.

MVH Mister X