Tja. Ronny här igen.

Nu har jag fått ett brev från Försäkrings kassan, där dom vill ha ett möte med mej. Jag har stora problem med ryggen ock har varit sjuk skriven de senaste fyra åren. Dom vill veta när jag kan börja jobba igen. Jag ska få träffa en läkare ochså.

Jag är sjuk. Jag kan inte jobba. När ska dom fatta det och lämna mej ifred? Har man dålig rygg så har man. Det syns inte på röntgen, men en nerv ligger i kläm ock orsakar smärta. Fan, dom tycks tro att man bluffar.

Nej, Försäkrings kassan kan ta sej någon stans. Jobbet som pappers arbetare på Braviken är tugnt ock inget som jag kan arbeta med. Det ska jag säga till dom på mötet. Jag har två barn att försörja ock ta hand om, så jag behöver min sjukpenning. J***a fashister!!!

Kvarterslaget IF Sylvia, från Norrköping, åkte på en riktig propp hemma mot Örgryte IS från Göteborg. Det svartvita hemmalaget hade förtvivlat svårt att skapa chanser, samtidigt som försvaret läckte betänkligt. Slutresultatet skrevs till 0-4 och var helt rättvist. Nykomlingen Sylvia har det riktigt kämpigt och lär få bekymmer att hänga kvar i den tuffa Superettan.

Irans ledare, den oförvitlige och heroiske herr Mahmoud Ahmadinejad besökte i dag Aleksander Lukasjenko, Vitrysslands president, i Minsk. De båda hade bara gott att säga om varandra och det gick inte att ta miste på att de är verkligt goda vänner. De dryftade många viktiga frågor, bland annat om hur länderna ska kunna närma sig varandra. Mötet måste betecknas som en stor framgång för båda parter.

Bilden nedan visar mitt rum på psykosenhetens avdelning 27, rum nummer 5. Det är det största av sammanlagt nio patientrum och bjuder på en fin utsikt över Skarphagen. Det är nu snart två månader sedan jag blev utskriven, men jag saknar redan livet på avdelningen.

Man får där två mål varm mat om dagen (kl 12.00 och 17.00), frukost med smörgåsar, fil, gröt och youghurt serveras klockan åtta, sedan är det fika  klockan 10.30, samt 14.30 och avslutningsvis kvällsfika klockan 19.45 Som ni ser lever man gott på avdelningen.

Enda nackdelen är medpatienterna, som kan vara lite påfrestande, men det är bara att göra klart för dem att man vill vara ifred, så brukar det lösa sig. Personalen däremot är toppen. De pysslar om en och ser till så att man har det bra. Är man ute efter lite lugn och ro, rekommenderar jag en inläggning. Avdelning 27 slår de flesta hotell vad gäller komfort och trivsel.