Här sitter jag nu, ensam och bitter. Allt det roliga i livet är över och förbi och jag känner mig redo för soptippen. Jag har vuxit upp till en värdelös person, som endast en mor kan älska.

Jag grubblar och tänker varje dag, en av mina många dåliga sidor. Det var under en av mina dagliga skov sanningen gick upp för mig; Jag straffas av vår Herre för vad jag gjort mig skyldig till i ett tidigare liv.

I mitt förra (eller förrförra) liv var jag en avskyvärd krigsförbrytare, som gjorde mig skyldig till flera mord på civila . Hitlers styrkor rullade österut och mördade, brände och fördrev. Ett helvete på jorden. Där var jag, mitt i alltihop, med mitt Sturmgewehr 44, redo för illdåd.

Mina synder var oförlåtliga och jag accepterar mitt straff. Dock när jag en förhoppning om att jag ska bli fri från Guds vrede, om inte i detta liv, så i alla fall nästa. Jag är redo om Herren ger mig chansen.