Jag har världens otur med kvinnor. Jag lyckas ibland konstigt nog attrahera kvinnor, men bara sådana jag är ointresserad av, medan de kvinnor jag attraheras av är ointresserade av mig. Grrr..! Så har det banne mig alltid varit och jag kan inte förstå varför. Eller...jo, förresten, kanske ändå.. De söta, intelligenta och vackra behöver inte mig. För dem är jag luft. Hos kvinnorna tillhör jag andrasorteringen och jag blir bara intressant för dem med mindre fördelaktigt utseende.

Allt detta har gett mig extremt dåligt självförtroende. En kvinna kan till exempel både i ord och handling visa att hon attraheras av mig, utan att jag törs lita på hennes avsikter. Varför skulle hon vara intressserad av mig? Jag är ju inte bara Don Juans motpol, jag är psykiskt sjuk också.