Jag har inte varit inlagd på hispan på ett tag nu och livet behandlar mig väl. Jag är nära att friskförklara mig själv, detta kommer att ske inom den närmaste framtiden.

Vad gäller medicineringen kör jag efter modellen ”en till mig, en till skräppåsen, en till mig, en till skräppåsen”. Jag klarar mig utmärkt på halv dos.

Negativa symptom har jag inga, däremot flera positiva, nämligen följande: Jag är lycklig, jag svävar som på moln och allt känns toppen.

Adjöss, du förhatliga diagnos. Ajöken till sjukvården. Livet, här kommer jag…

Ett byte av fru ser jag som en möjlighet. Jag gifte mig med en docksöt thailändska förra året och utseendet har hon kvar, men för övrigt är jag inte nöjd.

Hon har tyvärr lagt sig till med flera opassande sidor, bland annat har hon börjat uppföra sig som våra västerländska kvinnor. Det är bla, bla, bla, gnäll, gnäll, gnäll. Fy tusan för sådant uppstudsigt beteende.

Jag köpte mig en fru för dyra pengar och förväntar mig ett visst uppträdande. Hon ska vara vacker att vila ögonen på (veckans obligatoriska wienerkrans får hon ej smaka på, då hon ska hålla vikten), ta hand om hemmet (hon har ju tid, arbetslös som hon är) och tillfredsställa mig fysiskt. Det enda hon lyckas med är att se bra ut.

Som min fru ska hon lyda mig och inte tjafsa. Detta har hon svårt at fatta och jag tvingas då tillrättavisa henne med örfilar. Mitt tålamod är snart slut. Hon måste skärpa sig och detta omedelbart. Jag förtjänar bättre än vad hon har gett mig. Hon får två månader på sig, sedan skickar jag hem henne med nästa bananbåt.