Seniorerna inom UFO-Östergötland träffades i helgen i Motala som vanligt. Man åt en bit mat och spelade canasta tillsammans. Jättetrevligt.

Som ny medlem togs Hasse från Norrköping upp, då han fyller 41 i år. Gubbe, med andra ord. Hasse lät oss förstå att han kräfva konjak till kaffet, något vi tar i beaktande.

I bakgrunden spelades avslappnande musik med Harry Brandelius, Ludgo-Pelle och Edvard Persson. Ingen modern elektronisk smörja här inte. Mötet höll på ett par timmar och var helt utan döda punkter. Alla bestämde att göra om detta snarast och skiljdes åt utan hårda ord och lavetter, något som tyvärr förekommit på våra möten då vi haft ungdomar inblandade.

På återseende/Styrelsen i UFO-Motala

En tossig iranier som kastat syra i ansiktet på en kvinna, får nu sitt rättmätiga straff. Kvinnan fick svåra skador och blev blind och nu har angriparen fått sitt straff. Hans syn ska tas ifrån honom med hjälp av svavelsyra.

Käftsmällen klappar ivrigt händerna. Kvinnor förtrycks, mördas och skändas dagligen och detta barbari måste få ett slut. Rätt åt svinet att synen berövas honom. Jag gissar att hans dagar som kvinnomisshandlare är över.

Nu har det hänt igen. Aliens har rövat bort mig. Det hela började med att jag staplat hem efter en sen kväll på krogen och nätt och jämt klarat av att lägga mig på sängen. Jag slocknade omgående och en skön drömsömn infann sig snart nog.

Helt plötsligt drömmer jag att jag svävar, lyfter från sängen med riktning mot sovrumsfönstret och igenom detsamma. Jag noterar att jag börjar frysa och ser blinkande ljus och ett varmt sken i fjärran. Jag insåg då att jag inte drömde.

Jag försökte röra mig, men icke. Jag försökte skrika och munnen formade orden, men inte ett ljud kom över mina läppar. Vart skulle nu detta sluta?

Jag slukas upp av det varma skenet och helt plötsligt faller min kropp nedåt tills jag befinner mig på ett kallt bord. Jag försöker ånyo att skrika, men till ingen nytta. Då såg jag dem plötsligt. Vita, smärta figurer med enorma ögon och skallar. Dem igen...det är inte första gången jag ser dem.

De tar fram en mysko mackapär och sätter den på mitt huvud och startar den med ett öronbedövande tjut. Jag känner hur det bultar och spränger i huvudet och jag får blodsmak i munnen. De klämmde även på min mage och jag tror att förde in ett rör genom min navel.

Detta pågår allt som allt i vad som verkar vara en evighet, innan jag lyfter från britsen och påbörjar min återfärd. Utmattad av deras tortyr somnar jag och vaknar med ett ryck i mitt eget sovrum. Herregud, vilken välsignelse.

Det enda abret är att jag någon gång under natten ställt mig upp och kastat vatten på sovrumsgolvet. Urrrk! Nåväl, piss är ofarligt och går enkelt att torka upp. Resten av den dagen tillbringade jag i sängen, fysiskt och psykiskt utarmad. Jag kan bara hoppas att det var sista gången jag blev bortrövad. Hoppas, oavsett vad jag tror...

Vi kan härmed kort berätta att UFO-Motala under helgen haft besök av den skotske UFO-experten och kontaktmannen Calum Stewart.

Då mötet var av inofficiell karaktär kan vi inte gå in på detaljer.

På bildens syns Mr Stewart (t.v) och min son från första äktenskapet Klas-Henrik.

Sune A