Av Fester Bestertester

Det är med tungt hjärta jag skriver detta. Vår trogna Lennart K Lindström har dömts till två månaders fängelse. Han dömdes efter en incident på Centralbadet, dit han brukar gå för att simma ett par längder.

Han fick ofrivilligt erektion i omklädningsrummet och bad en man om "hanfast" hjälp för att bli av med bången. Mannen nekade och då gav vår Lennart honom en välförtjänt örfil.

Lennart omgrupperade till bastun och i handen bar han en papperskasse. En papperskasse med ett märkligt innehåll. Däri fanns nämligen en videokamera. Lennart, en viril och sexhungrig kille i sina bästa år, filmade för fulla muggar i bastun. Dock blev han upptäckt och polis kallades till platsen.

Lennart, fortfarande naken och fortfarande med erektion (han är svag för män i uniformer), gjorde klart för svinen till poliser att han inte skulle följa med dem frivilligt. Han gjorde om örfilstricket, denna gång på en gris-polis. Sedan small det bara. bang, bom, smock, så var han handfängslad.

Lennart går nu hemma och väntar på att avtjäna sitt straff. Han hoppas hamna i Skänninge eller Kolmården. Han låter hälsa att han är vid gott mod och ska ta sitt straff som en man. Han säger också att han hoppas på många tappade tvålar i fängelsets duschar.

Efter en hel helgs festande var jag på måndagen riktigt sliten. Tur att man kunde sjukskriva sig, måste jag säga. Jag hade hysterisk diarré och sprang som en skottspole mellan toaletten och groggen.

Frampå kvällskvisten gick jag hem till en kompis för ett par bärs. Det smakade bra och jag hade inga känningar av magen. Inte då, men sedan...uj,uj...

Hann bara några hundra meter på väg hem, när magen började gurgla och leva om. Aj, aj...varningsklockorna började ringa. Knep ihop och trodde på framgång, men det bara började om i magen. Tillslut insåg jag fakta: Jag skulle skita på mig.

Jag stannade till, grimaserade av ilska och avsky och sedan hände det. Ringmuskeln öppnade sig på vid gavel och avföringen rann obehindrat ut. Kalsongerna fylldes snart och jag kände något varmt och mjukt rinna utmed benen. Kändes ganska skönt, faktiskt.

Jag slog av på takten och fortsatte gå hemåt. "Klafs, klafs"...Vad nu då? Det lät mysko när jag satte i fötterna, men sedan slog det mig. Det var avföring som runnit ned i skorna som gav sig tillkänna genom detta säregna ljud.

När jag hunnit nästan hela vägen hem började magen trilskas igen. Nu måste jag hitta en toalett och det illa kvickt. Jag sprang uppför trapporna och slet upp ytterdörren. Hemma! Magen hoppade och skuttade och avföringen väntade innanför ringmuskeln.

Jag hann ta av mig jackan, längre kom jag inte. Precis innan jag parkerade arslet på porslinet exploderade min stjärt. Jag sprutlackerade hela toalettstolen och en stor del av badrumsgolvet. Men vad skönt det var att inte vara skitnödig mer.

Ska städa i badrummet vilken dag som helst. Intorkad avföring är lättare att handskas med än tarmvarm diarré. Hoppas jag lärt mig en läxa av denna otrevliga upplevelse. Ska hädanefter köpa laxermedel och dra i mig innan jag går någonstans, så man är nyskiten och fräsch. Så får det bli.