Mother Surperior, jump the gun.

So on and so forth...Happiness is a warm gun.

I'm coming down from having ridden the clouds. Back to this drab reality...

Jaha, då var det dags igen. Efter att ha varit hemma hos Ronny började min mage att krångla återigen. Jag fortsatte ståndaktigt att gå hemåt, då jag allt för väl vet vad det innebär att misslycckas med kampen mot bajsnödigheten.

Jag hann denna gång nästan ända (pun intended!) hem, innan jag förlorade kampen mot tarmsystemet. Det blev på nytt ändtarmsöppning i brallorna.

Jag börjar bli van, måste jag säga. Dock kan det vara svårt att somna om man har kakor med bajs mellan skinkorna, men det var därför Gud uppfann Propavan.

I morgon är det jag som går loss på bajskockorna med både hammare och huggmejsel. Man vill ju vara fräsch.

Nu är det jag som redan i morgon bitti går och köper vuxenblöjor. Så här kan det inte fortsätta.