Idag var jag nere vid pizzerian vid Stortorget. Jag hade tröttnat på min frus dåliga kunskaper i matlagning och ville testa något nytt. Det blev en pizza.

En pizza är en sladdrig degbit täckt med tillbehör, likt svamp, tomater och ett besynnerligt tunt kött kallat ke bab. Det kan vara riktigt gott om man är utsvulten.

Dock skulle krämarna ha 60 spänn för denna skapelse, något jag motvilligt betalade. Smaken däremot, kunde man inte klaga på.

Min fru får riskakor och jag en flottig pizza. Det verkar vara en rättvis fördelning.

Sitter och spisar stenkakor med en av mina favoritartister, nämligen Edvard Persson.

Han framför låtar som Kalle på Spången, Min lilla hatt, Vägen till himmelen och Där jag lekte som barn. Toppenlåtar av en toppenartist.

Dunka-dunka är bannlyst i mitt hem. Jag gillar vals, folkmusik och lite äldre artister som nyss nämnda E Persson och annan samtida musik. Viss negerjazz går också an, framför allt Charlie Parker.

Ve den som rattar in annat än P1 på min radio. Mitt hem är fritt från elektrisk musik. Min lilla toka till fru (Phain) har till och med hon börjat uppskatta de lite äldre tonerna. Det är musik det.

Arg Motala-bo

Hej alla sköna snubbar. Har saknat er under tiden jag varit borta från bloggen, men nu är jag tillbaka igen.

Det börjar bli dags för Stockholm Gay Pride. Det drar igång idag och håller på tills söndag. Det blir föreläsningar om bland annat mannens analöppning och hur mycket man kan tänja på den. Sedan har vi ju vårt oslagbara karnevalståg, där sköna gay-killar visar upp sig halvnakna. Mmm...

Kom med oss Du med. Tillsammans manifesterar vi för homosexuellas rätt och frigörelse i samhället. Puss, puss!