Bor på tredje våningen i en fastighet som saknar hiss. Med andra ord så blir det en hel del spring i trappen.

Det ger ju gratis motion, men även en del besynerliga bieffekter. Jag har nämligen utvecklat ett första klassens "hockeyarsel", en utbuktande tingest där ryggen byter namn.

Mitt arsel kan även liknas med ett babian-dito. En röv stor nog att balansera en frukostbricka på.

Är det så att kvinnor tänder på en stor bakdel är det ju positivt med denna bieffekt. Fast jag tror ju att de endast skulle göra spe av min yppiga bajslåda.

Vilade en stund på min sköna säng. När jag vaknade runt midnatt hade jag drabbats av en fördömd hicka. Jämrans prutt!

Tänk om den inte går över. Tänk om jag kommer att förbli hickandes. Nu blir jag riktigt orolig.