Sablar. Snart fyller jag år. Enligt min födelseattest blir jag 41 år gammal, antar att det stämmer. Emotionellt känner jag mig dock fortfarande som en tonåring. En tonåring med smak för alkohol och japanska kvinnor.

Stora delar av mitt vuxna liv har utspelat sig på diverse psykiatriska avdelningar, ibland som tvångsintagen, ibland frivilligt vårdad. Jag har testat de flesta mediciner som finns mot schizofreni ("hittade hem" med Leponex) och även en skrälldus annan medicinering.

Nu när ytterligare ett år läggs till handlingarna, kavlar jag upp skjortärmarna. Jag tänker aldrig mer bli inlagd, vidare har jag bestämt att jag ska träffa en kvinna. Sedan tänker jag även dra ned på drickat. Det börjar bli dags att få till en förändring. Man är ju ingen ungdom längre. Jag är MEDELÅLDERS!!!