As I was walking doon the Copland Road,
I met a bunch 'o' strangers,
They said to me, you going to see,
The famous Glasgow Rangers.

So I took them up to Ibrox Park,
To see the flags unfurl,
After that display they had to say
They're the champions of the world.

Some people they sing songs about
The land that they adore
And some of how they fought and won
Their countries greatest wars,
Some others still seem quite content
To use another theme,
But I can sing a song about
A famous football team

As I was walking doon the Copland Road,
I met a bunch 'o' strangers,
They said to me, you going to see,
The famous Glasgow Rangers.

Published by John O'Groat, an incureable fan of Inverness Caledonian Thistle, but with a soft spot for Rangers. Our shelter from the cold winds from Ireland.

Klev upp ur sängen i morse, redo för en ny dag. Svingade mig ur sängen och ned med fötterna på golvet. "Klafs, klafs". Vad var nu detta? En stank av urin slog emot mig och då slog det mig; Jag hade varit uppe och irrat omkring under natten. Kissnödig som jag var gjorde jag mitt behov och tydligen tyckte jag att sovrumsgolvet var en utmärkt plats att göra det på.

Fram med sopsäcken och disktrasan. Satan, vilken syndaflod jag hade att ta hand om. Fick upp det värsta, sedan var det dags att jobba. När jag sedan kom hem på eftermiddagen var sovrumsgolvet missfärgat. Min satans urin hade förstört golvet. Detta kommer jag att få pröjsa när jag flyttar. Kommer då att säga att min hund (har ingen, men det vet inte fastighetsskötaren) pinkat på golvet.

Vilken tur att jag inte blev skitnödig, är tanken som spontant slår mig. Det finns gradskillnader i helvetet...