Klockan tre idag var det dags. Jag var kallad till läkarsamtal efter min senaste inläggning. Läkaren var en uppblåst kärring utan empati och jag tvingades utstå en harang frågor utan relevans. Subba!

Hon frågade om jag hörde röster. "Ja, jag hör din", svarade jag. Jag underströk sedan att jag var fullt frisk och symptomfri. Jag har felaktigt fått schizofrenidiagnos. Det talade jag om för henne och hon snörpte på munnen och viftade bort mina argument.

Förmodligen är megäran avlönad av sossarna och SÄPO och det riktigt lös "inläggning" i hennes iskalla ögon. Jag får nog räkna med inläggning i sommar, allt för att störa mitt arbete med partiet SOS (Samling för Oberoende Seloter) och mitt arbete för att återigen göra Sverige till en demokrati.

Jag vägrar dock erkänna mig besegrad. Jag har redan spolat ned medicinen på muggen och kommer inte att öppna dörren när (van)vården plingar på. X ska göra allt för att förbli fri och klara sig undan inläggningar. Vänta och se, bara...