Säpo, dessa inavlade byrackor, har bytt approach. De trakasserar inte oförblomerat privatpersoner längre. De har nya, smutsigare metoder, vilket innebär att de kan sitta och jäsa i sina svarta Saabar med tonade rutor och runke ball (Heja Eddie Meduza!!!).

En av alla nya taktiker heter sensorisk avlyssning. De bestrålar dina fönster och uppfattar med hjälp av senaste ABC-80:an darrningar i glaset. De kan avläsa allt som sägs i lägenheten de har span på. Många är de som kommer att torska när denna fula metod sprider sig till vanliga kåren. Lite orättvist kan man tycka. För mig är brottslingar precis som "Bildsköne Bengtsson" och bylingen en reinkarnation av Sune Mangs i "Söderkåkar". Jag har en romantisk föreställning om bovar och snutar.

Begår du ett brott och polisen får fatt i dig får du kanske ett klibbigt nät kastat över kroppen, eller så "skjuts" du med en bönpåse från specialvapen. Därmed kan du dömas till fängelse, istället för att skjutas ihjäl. Jag föredrar kulan alla gånger. Jag skulle inte palla med ett längre fängelsestraff. "Non lethal weapons" är ett otyg. Ge mig hellre en dum-dum-kula i bröstet.

Snuten smörjs med miljoners miljoner vare år, ändå kan de inte fånga Galne Gunnar när han våldtar kvinnor, eller få ett stopp på butiksrån begågna av Finnige Tompa, stenad på Sobril och folköl. De väljer de bekväma fallen och gör så med frenesi. Den svenska poliskåren är en skam!

Vår anonyme vän på schizo-siten Viska bidrog med detta tänkvärda inlägg på bloggen:

Mystiska ärr

Har undersökt min kropp från topp till tå. För några år sedan hade jag en böld i handflatan, men efter att jag skrev om den på Internet försvann den som genom ett trollslag. Ett "alien implant", eller vad? Nu intresserar jag mig för andra kroppsdelar. Runt naveln, speciellt. Där finns ärrvävnad, som efter att Någon stuckit in en slang i mig. Vidare har mitt ena öga liksom en bubbla i vitan. Effekten av en stark laserstråle kanske?

Mitt ansikte är ärrat på vissa ställen. Kanske kommer inte ärren efter misshandel, kanske är det operationsärr och jag har "berikats" med falska minnen. Jag måste gå till botten med detta mysterium.

Det känns obehagligt att gå och lägga sig. Tänk om "De" kommer om natten och rövar bort mig. Kanske skulle man låtsas sova och ta "Dem" på bar gärning. Då kanske de backar, då jag kan erbjuda klassiska rallarsvingar. Allt detta gör mig oroad och jag grubblar en hel del. Kan det vara sant, eller är det bara min fantasi som spelar mig ett spratt?