Jag har fått nog. Jag beväpnar mig och går ned till "Rosen". Där samlas samhällets avskum politikerna. Jag önskar ett blodrött styre, men inser att det aldrig kommer att ske. Därför ska jag börja skjuta av politikerna. Fem poäng för en sosse, tio förr en VPK:are. Let the shooting commence...

Your phalanx from Northern Ireland is here. We're the undefeated army and go by the acronym IRA. A name that instills fear in the hearts of infidel men. For no apparent reason are we hereby logged into Kaftsmallen to celebrate one of our foremost fighters. "Bobby" Sands.

Don't let his death be in vain. Vote Sinn Fein and always be a shining example of an Irish fighter. Fuck off, Ian Paisley! Go to hell, RUC! Only IRA can call the shots on Irish soil.

Jag tror det. Jag tittar mig i spegeln på morgonen och gillar inte det jag ser. Fetman har gjort mig pluffsig i ansiktet och kanske påverkar alla mina mediciner hur jag ser ut och uppfattas.

Jag minns i somras (tror jag det var), när en kompis och jag skulle besöka en pub. Han fick beställa och det blev min tur. Då sade tjejen i baren något i stil med att "jag vågar inte servera dig". Hon såg rädd ut. Jag förklarade att jag åt starka mediciner, men det hjälpte inte, jag fick vända på klacken.

Ibland ser jag tidigare medpatienter på stan och de har liksom en aura runt sig. Själv ryggar jag tillbaka när jag min spegelbild i skyltfönstren. Det är något med blicken. Tror jag ser lite halvpsykotisk ut för jämnan, med mitt ovårdade yttre och begagnade kläder.

Har varit och köpt ett sexpack öl och inte vilken öl som helst. Det blev "Sink the Bismarck" från Skottland. Den ligger på mäktiga 41% och denna remarkabla öl fryses fyra gånger och uppnår genom det sin häpnadsväckande styrka. Återstå att se hur många flaskor jag pallar...