Hatten av för Ewald von Kleist, Fältmarskalk i dåren Hitlers armé. Han var osnuten för 110 år sedan, men hade tid att bygga upp sin meritlista och karriär och blev en mäktig befälhavare. Han var inte nazist, han var riddare. Han lät sig aldrig besudlas av nazismen. Löjtnant under första världskriget, sedan kometkarriär och som kronan på verket toppmilitär i Wermacht. Kuriosa: Han träffade min farfar och vänskap uppstod.

Utan sitt toppgarnityr hade Hitlers imbecilla idéer aldrig lämnat planeringsstadiet. Aldrig för eller senare har det existerat en sådan kompetent ledarkader som under 2:a världskriget. Den klantige korpralen (Hitler) hade sagolik tur. Hans armé var i mångt och mycket ett självspelande piano.

Att européer urskiljningslöst slaktade varandra var fruktansvärt, men hjältar fanns på båda sidor. Jag skänker dem alla en tanke, denna mörka novemberkväll. Vila i frid...