Ha, ha,ha! Träffade vården nyligen. Jag duperade kvinnan jag mötte totalt. Hon var aggressiv och ställde närgågna frågor, men jag bara log. Mig får de inte ur balans så lätt. Hon ville lägga in mig och ge mig sprutor i rumpan, men jag bara flinade och viftade undan hennes lövtunna argument. En stor seger för mig.

Jag sade rent ut att om vården vill se mig inlagd får de skicka polisen på mig. Jag låter mig inte låsas in frivilligt. Då började underläppen darra på snärtan makten skickat ut. Jag skrattade rakt ut och gick helt sonika därifrån. Jag visade styrka när det som mest behövdes. Detta är min nya, självsäkra stil. Håll i hatten, alla vårdanställda. X laddar om.

X låter meddela att han har träff med psykiatrin nu på onsdag. Han räknar med ett aggressivt förhör, men har som mål att behålla lugnet. Förmodligen vill de frihetsberöva honom, även fast han klarat julhelgen utan insatser från vården.

Han har druckit en del alkohol och haft vissa besvärande röster, men mer är det inte. Han känner sig duglig för fortsatt liv i det fria, men med vården vet man aldrig. Nekar han vård viftar de med ett vårdintyg under hans näsa. Våld kan han tänka sig att använda, men bara som sista utväg.

X tänker ta en cocktail av diverse mediciner innan mötet, allt för att behålla lugnet. Han kommer inte att låta sig provoceras.

Äntligen börjar det röra på sig. Bara för att man bor i Norrland ska man inte klara sig undan den omhuldade mångkulturen. Detta är nu invånarna i Luleå varse. En gigantisk moske ska byggas och på så sätt manifestera islams grepp om rasistiska Sverige.

Jag hoppas innerligt att islam vinner mer mark och att den tränger undan den blödiga kristendomen. Just nu blottar man strupen och väntar på det dödliga hugget. Mer islam åt folket. Mer Sharia. Mindre demokrati. Mindre makt åt kvinnorna. Från och med nu är det slöja på som gäller.

Nu gör jag ett nytt försök att bli fri från mitt alkoholmissbruk. Liksom förra måndagen sitter jag nu här och dricker vatten. Än så länge går det över förväntan, kanske beroende på att jag tagit några Sobril (fått dem av X).

Jag måste spara pengar, det är den största orsaken att jag dragit ned på krökandet. Visst, hälsan vill man ju ha, men den kommer i andra hand. Det ska bli spännande att se om jag lyckas upprepa förra veckans bedrift med både måndag och tisdag vita. Det tror jag ska gå bra. Sedan ställs jag inför onsdagen, min lediga dag. Klarar jag den med vet jag inte var detta ska sluta...fast spännande är det.

Författat av Sune, Arg Motala-bo.

En helt vanlig dag stiger jag upp halv nio på morgonen. Min lata lilla fru går upp en halvtimma tidigare och gör smörgåsar och kaffe åt mig, samt hämtar in tidningen. Allt ska vara serverat när jag kommer ut i köket. Tvingades ge tokiga lilla Phain en örfil, då kaffet var svagt. När ska hon lära sig?

Sedan, efter att ha låst in tokan till fru, blir det en stärkande promenad. Jag håller mig till närområdet och alltid förbi Svenssons, i 38:an, ni vet. Promenaden varar i ca två timmar och efter det beger jag mig hemåt. Då vankas förmiddagskaffe och skorpa.

Sedan vilar jag en del och pysslar med mitt ansvarsfulla ufo-jobb. Jag skickar intressanta saker vidare till ufo-arkivet i Norrköping och svarar på både fysiska brev och nät-varianten. Det är många som vill lära sig mer om Rymden samt att vissa bara tycker det är häftigt och spännande att ha brevkontakt med mig.

Varannan dag går tossiga lilla Phain och jag till sillstryparen. Där handlar vi livets nödtorft (till henne) och tobak, revbenspjäll, räkor, mm, mm till mig. Jag är herre i huset och tarvar dessa varor.

Väl hemma lagar Phain, denna virriga lilla snärta, mat åt oss båda. Än så länge dominerar det asiatiska maten, men hon blir bättre och bättre på riktig mat (husmanskost) och inte den kryddiga skit hon är van vid.

Klockan åtta på kvällen, efter att jag sett Rapport på TV:n är det dags för samlag. Det brukar var snabbt överstökat och efter det brukar jag njuta av en god likör, eller kanske whisky.

Jag går aldrig och lägger mig efter klockan elva och jag kräver att min uppstudsiga fru lägger sig samtidigt med mig. Inget slöande framför TV:n om nätterna. Sömnen ska sovas, så man är redo för nya tag nästa dag. Ja, så ser mitt liv ut i stora drag.

Hej på er. Detta är herr X bakom tangentbordet. Det är så att jag börjat må sämre igen. Slarvar en del med medicinen och har kamperat med Hasse en tid. Då blir det mycket drickande. Saken är den att jag varit ärlig mot vården och nämnt mina problem. Det rör sig om fientliga röster, plus att diverse typer är ute efter mig. Paranoia enligt vården.

Risken finns att jag blir inlagd igen. Ska ha en träff på onsdag och jag funderar på hur jag ska bete mig. Le, "lyssna" och nicka blir nog min strategi. Blir jag inlagd slås min tillvaro i spillror. Förresten, vad har jag på psyket att göra? Det finns ju bevisligen människor som är psykiskt sjuka här i stan, men jag är inte en av dem. Jag tar bara upp resurser.

Det går inte alltid framåt på vägen mot tillfrisknande. Motgångar och bakslag kommer. Jag känner mig starkare och starkare. Att då gå tillbaka till ruta ett och bli ett vårdpaket är inte ett acceptabelt val. Aldrig att jag låter mig läggas in.

UFO-Norrköping gjorde stan i lördags. Vi började med kina-buffet och kryssade sen mellan krogarna. Humöret var på topp och pengarna förstördes i strid ström. Hela gänget var där, till och med X, som ju mått sämre en tid. Han drog i sig lite whisky för 26 kronor centillitern, den satt enligt uppgift fint. Ingen blev utkastad, ingen hamnade i fyllecell. Det är ett gott betyg.

Sängen och jag har gjort oss grundligt bekanta denna vecka. Jobbade endast måndag/tisdag och var helt förstörd. Mitt benso-intag var nog i överkant, men eftersom jag var nykter var det nog ingen fara, annat än viss risk för tillvänjning. Nu önskar jag sova tills lördag, för då ska jag på kina-restaurang med några arbetskamrater. Det ska bli kul (och gott).

Mitt privatliv är en katastrof. Jag tittar på film och sover. Inte riktigt sant, jag lagar en del mat också. Idag blev det kött, pommes frites och bearnaise-sås. Smarrigt värre. Har lite dålig ekonomi, så jag måste laga mat själv.

Jag behöver en hobby. Något som får mig att gå upp om dagarna och inte förbli i fosterställning i slafen. Min kompis anser sig vara nykter alkoholist och han bygger modellplan. Fast han träffade en tjej med två barn, så han har fullt upp ändå. Vad kan jag hitta på?

Tänk om man hade råd med en motorcykel igen... Jag har haft en Honda och det är mitt favoritmärke. Pålitliga, bra kvalitet och underhållande på en och samma gång. På kvällarna planerade jag mina rutter medelst kartbok och dagen därpå drog jag iväg. Ren njutning!

Jag gillar ju att lägga pussel, det kanske vore något att ta upp, fast då behöver jag nog en plywood-skiva. Lade en del pussel tillsammans med övriga intagna på psykosenhetens egna (och nedlagda) avdelning och det var ett bra tidsfördriv. Annars vet jag inte vad jag ska hitta på. Någon form av sysselsättning behöver jag, annars kommer de knasiga tankarna tillbaka som ett brev på posten. Tips emottages tacksamt.