En tjatig X är tillbaka vid tangentbordet. Nu har (van)vården satt in en offensiv mot mig. De kommer och väcker mig på morgonen och tittar noga så jag tar mitt rävgift kallat Leponex. Efter att de går spottar jag ut skiten. Aldrig att jag sväljer dessa mentala handbojor. Inte nog med det, de kommer även runt nio på kvällen. En tidpunkt då jag oftast är dyngrak. De bara letar fel och hotar med inläggning. I tisdags satte jag mig upp mot dem och vägrade helt lagligt inlåsning på avdelning 24. X: born free. Jag kan spela teater. "Yes massa, I feel good" och "No massa, no voices in my head". Jag gör vad som krävs för att behålla min frihet.