Dags att hänga in den svarta skjortan längst in i klädkammaren, fila på retoriken och låta håret växa. Den moderne fascisten är som vem som helst på ytan, men därunder finns en svart själ och ett svart hjärta. Jag själv är närmast att likna vid en trettiotalsromantiker, en tid då flera europeiska länder leddes av starka och livsdugliga människor. Inte som idag, då vi dras med landsförrädare i riksdag och regering. De förtjänar en snara om halsen, inget annat.

Jag kan tänka mig ett samarbete över partigränserna, så länge vår fiende är deras fiende. Jag är pragmatisk och inte förrän vi är i maktposition skjuter vi av oönskade element. Tills dess ska de få arbeta för oss, som de nyttiga idioter de är.

Jag erkänner, jag är obotlig misantrop och endast de som ids kämpa är värdiga att leva vidare. Resten kan fara åt Hel, kvinnor och barn inräknade. Det behövs ett stålhårt hjärta och dito muskler för att störta vår regim och ge dem vad dem tål och lite till. Att de är folkkamrater spelar ingen roll. Hellre en livsduglig populas på en miljon, än en degenererad massa på nio miljoner. Kvalitet före kvantitet, helt enkelt.

Det ska vara få förunnat att vara fullvärdiga medlemmar av den fascistiska staten. Endast de ska få rösta, resten är slödder och bör behandlas därefter. Det får inte finnas plats för den svage, då riskerar vår art att sakta förintas. Har du vad som krävs? Föga troligt, men i så fall kontakta SFKO. Hell!

Olof Palme, den enda som kunde matcha Per-Albin och Erlander har nu varit död i ett kvarts sekel. Han fick smaka Magnumkula i bröstet och det överlever man så klart inte. Vi väljer att fira denna dag med läckra bakelser och nybryggt kaffe.

Tidningen som skriver som det är, utan krusiduller, är Proletären. En späckad tidsskrift som varit med sedan 1970. Bland artiklarna hittar vi en om Libyen och dess vacklande styre, ny optisk kabel till Kuba och ett nedslag på en slitig arbetsplats. Jag slukade den från "pärm till pärm" när jag lagt vantarna på mitt nummer. Stöd Kommunistiska Partiet, stöd Proletären. "Proletärer i alla länder, förena er!"

Tråkiga måndag igen då. Det tog emot att jobba som vanligt och jag stod ut ett par timmar. Jag fick den briljanta idén att simulera ryggskada igen. Den finten går alltid hem. Jag formligen studsade gatan fram, när jag med energi tog mig till systembolaget.

Väl där blev det två flaskor Lord Calvert och några öl. Det räcker i två dagar. Får se om det bli något mer jobb i veckan. Det lutar nog att så inte blir fallet. Jag behöver vårda min fylla.