Hej på er. Detta är en ensam X som författar dessa rader. Jag vill ha ett slut på singel-livet och söker härmed kontakt med det täcka könet. Har begränsad erfarenhet av kvinnor, det har mest blivit petting, pussar och kel.

Du behöver inte vara någon skönhet, ett alldagligt utseende räcker. Får jag önska, dock, så är du högst en och sjuttiofem lång och har rödlätt hår. Eller så är du japanska, med ett dockliknande ansikte.

Är detta något för dig, så tveka inte att ta kontakt.

Glorious Gordon was a hard working fitba player who playd beith fi Rangers and Hearts. He is a well seen guest at Tynecastle fi the rest o his life.

The only thing we can't quite grasp is his stint at fenian Celtic. Oh, well...nobody's perfect.

Gordon Durie is a Rangers' icon. He won nine trophys, now there's a challenge for you, all internet wankers.

Hats off to Mr Durie. May you still wreak havoc on the pitch, even if it's just a kickabout.

Berättade för det mobila teamet (en samling klantiga mentalskötare) hur jag mådde och trodde i min enfald att jag kunde vara ärlig mot dem. Jag berättade om röster i form av prat som om en radio stod på. Jag blottade strupen och uttryckte tvivel om psykiatrins agenda. De högg direkt.

Nu har telefonen gått varm. Vården har tillvingat sig ett möte med mig i morgon. Mobila teamet (eller var det Debila teamet?) har förrått mig och jag litar inte på dem igen. Alla vill se mig inlagd, känns det som.

Tjenare, alla. Det var ett tag sedan. Det är Hasse som är tillbaka med full kraft. Det är så att Sirppa o jag tänkte ställa till med fest i morgon. Alla är välkomna, jag menar alla, inte bara ufologer.

Tyvärr kan jag inte bjuda på annat än chips, så valfri dryck får ni ta med själva. Jag själv håller mig till whisky denna gång. Ett helrör får räcka. På skivtallriken kommer Eddie Meduza att snurra och det finns även plats för dans i mitt vardagsrum.

Maila eller ring gärna innan ni kommer, så vet jag hur många jag måste göra plats för. Det finns även möjlighet till övernattning, men ingen frukost. Jag tarvar endast en slät kopp kaffe och det kan jag bjuda på. Hoppas vi ses!

Detta är Arg Motala-bo. Min stolliga lilla fru halkade i duschen så hon fick blåmärken på sin gula kropp. När vi skulle inspektera hennes skador i spegeln, halkade hon på nytt och slog i kinden och ögat. Nu sitter hon här med synliga spår av sin ovarsamma episod.

På vårdscentralen ville de prompt anmäla mig för misshandel, men frugan och jag gjorde gemensam sak. Vi skällde ut personalen och vände skyndsamt hemmåt. Jag älskar min fru. Visst, ibland behöver hon fysiska tillrättavisningar, men jag har aldrig slagit så hon blöder. Hon är min fru och jag gör vad jag vill med henne.

Detta är Eder Lennart K Lindström. Jag har hittat en nystartad sajt tillägnad oss bögare. På bilderna finns män i eldiga positioner och vinklar och de idkar även analsex utan kondom. Jag får stånd bara jag tänker på sidan.

Samtidigt som jag onanerar, stoppar jag upp pennor i stjärten. Jag vill ha manslem nu! Porrsurfandet tar tid, men det kan det vara värt, ty det är min hobby. Nu ska jag strax återgå till sajten och runka min nu ömma penis.

Hej då, önskar Lennart

Mitt liv är i en snabbt nedåtgående spiral. Jag mår sämre och sämre, utan hopp om tillfrisknande. Jag lider av den psykiska sjukdomens motsvarighet till cancer, nämligen paranoid schizofreni. En överjävlig sjukdom som kan smula sönder livet och drömmarna till stoft på nolltid.

Har varit sjuk detta millenium säger läkarna. De borde veta vad de snackar om (hoppas jag). Det är som att jag utan att röra en muskel sett mitt liv förstöras och mina drömmar förintas. Jag har ingen ork att kämpa emot, trots att allt går åt helvete.

Just nu matas jag bokstavligen med mediciner. Vården litar inte på mig, så de kommer varje morgon och kväll och kollar så att jag sköter mig. Det känns förnedrande. Sprutor är inget alternativ, det har jag testat (Risperdal Consta), men de bet inte på mig. Då återstår giftet Leponex. Den gör mig till en impotent zombie.

Innan jag insjuknade hade jag fritidsintressen. Jag sprang i skogen (milen på under 40 minuter, det ni!), spelade fotboll (fruktad vänsterback), tränade på gym och åkte motorcykel. Jag hade till och med en tjej som jag tyckte om att pussa på. Idag är allt borta.

Nu sitter jag framför en flimrande datorskärm och deppar. Är det så här livet kommer att gestalta sig? Ensam, nojjig och utfryst. Jag tror tyvärr det. Jag ser ingen ljusning i sikte. Tänk om man kunde få hjälp att somna in. En spruta, sedan är det morsning för gott. Isåfall; Tack för kaffet, vi ses på andra sidan!

Vår lokal på Kråkstigen 4 har utsatts för ett nedrigt inbrott. Väl där blefvo en påse kanelbullar och ett salladshufvud bortstulet. Käftsmällen utlovar nöjaktig vedergällning till de som komma med tips och iaktagelser om detta groteska brott.