Min kontaktperson inom psykiatrin är skicklig, empatisk och rent av filantrop. Vi träffades idag, trots att jag skrev ett hotfullt mail till denne. Det blev en fika i centrum. Personen var lugn och sansad och bara att vara i dennes närhet är lugnande. H*n har varit med förr och vet hur man tacklar psykosnära patienter. Jag kände mig fylld av enerig efter vår träff, så till den grad att jag köpte ett par öl. En inläggning är inte på tapeten, det är vi överens om. Med visst stöd fungerar jag ändå. Det känns skönt.