Är endast den femte och redan håller pengarna på att ta slut. Får den 19:e en slant och resten den 25:e. Jag får väl prata väl med mamma och låna igen. Det stressar mig att ha dåligt ställt. Fördelen är att jag dricker mindre och lagar mer mat.

Ni som inte jobar; Hur sjutton klarar ni er? Trollar ni med knäna? Får ni hjälp av socialen? Jag får aldrig några pengar över, tycks det som. Får sätta mitt hopp till lotto och måltips.

Det ska målas fönster, ventilationen mätas och brandvarnare installeras. När tar det slut? Jag tog omedelbart ut batterierna i min brandvarnare, ett fåfängt försök att koppla bort den inkluderade kameran.

Så intressant är jag inte för polisen längre. Har varit det (av orsaker jag inte vill gå in på), men idag lever jag ett närmast eremitartat liv utan att sätta mig upp mot Sveriges fördärvliga regim. Trots det fortsätter trakasserierna. Orättvist!

Fattas bara att makten anklagar mig för Palme-mordet., eller att jag skulle ligga bakom sprängningen av Estonia. Jag har inget alibi, så det är inte otroligt.

Efter ett antal år försvinner man ur kronofogdens rullor (tror jag). Sätter man sig upp mot Sveriges vanvettiga styre är man för evigt brännmärkt. Hamnar jag i fängelse tänker jag ge åklagare och domare ett saftigt skäl. Mord...

Varenda gång jag är på systembolaget är min boendestödjare där. H*n handlar mängder öl och smyger ned dem i medhavd väska, personen tror ingen ser, men det gör jag. Ett antal gånger har personen "varit sjuk" när vi skulle ha träffats. Sjuk? Fyllsjuk, förmodligen. Denna varelse behöver hjälp, det är inte normalt att handla starkvaror fyra/fem dagar i veckan. Men jag då, kanske någon undrar. Jag går dit ofta, men det blir såklart bara någon enstaka öl till maten. En annan festar ju till det endast på nyår och midsommarafton. Alkohol bör avnjutas endast vid speciella tillfällen och då i måttliga mängder.

Är förutsättningarna de rätta kan jag bli farlig. Jag kan explodera, det har hänt. Det är sällan, men som sagt, det händer. Nu är jag hårt pressad på två fronter. Arbetet och sjukvården. Man vill förgöra mig, köra min ekonomi i botten och göra mig till bidragstagare. Vidare är vården sugen att komma med ett vårdintyg. De kan inte döda mig, men det är det de vill.

Jag har haft funderingar på att supa mig full och dyka med huvudet före i asfalten från mitt köksfönster. Få ett slut på lidandet. Jag är villrådig. Tar jag livet av mig har De vunnit, men livet är kämpigt just nu. Tips emottages tacksamt.

Min kontaktperson inom psykiatrin är skicklig, empatisk och rent av filantrop. Vi träffades idag, trots att jag skrev ett hotfullt mail till denne. Det blev en fika i centrum. Personen var lugn och sansad och bara att vara i dennes närhet är lugnande. H*n har varit med förr och vet hur man tacklar psykosnära patienter. Jag kände mig fylld av enerig efter vår träff, så till den grad att jag köpte ett par öl. En inläggning är inte på tapeten, det är vi överens om. Med visst stöd fungerar jag ändå. Det känns skönt.

Dessa skridfinnar, hur ska vi förhålla oss till dem? De är inte många, men har sympatier i Riksdagen. Bör de få fortsätta med rennäringen? Få fortsätta bo i kåtor? Fortsätta spela förfördelade och spela rasistkortet i ansiktet på oss? Icke, säger jag med eftertryck. De är inte sprungna ur ett bättre förflutet än oss andra "ickesamer". Sluta dalta med dem, anser jag.

Det är vanligt förekommande att samer jagar bland annat vargar från sina fräsiga snöskotrar och skjuter dem efter ett stort lidande. Låt samerna gå samma öde till mötes. De lever inte i symbios med naturen, det är flum importerat från USA. Deras indianer var odugliga jägare och hade inga skjutvapen, om så varit fallet hade de dräpt varenda buffel. Indianer lever inte närmare naturen än du och jag.

Det är ta mig fan "omvänd rasism". Tillskriva folk epitet de aldrig varit i besittning av. Håll samerna kort. Låt dem hållas i nordligaste Norrland. Den landsänden skänker jag gärna bort om jag slipper samernas gnäll.

Då är min karriär som förvärvsarbetare slut. Har hållit igång sedan 86 och när vi nu skriver 2011 är det alltså slut. X får sparken och kastas ut i ovissheten. Han har ingen utbildning och inga egentliga meriter. Stekhet på arbetsmarknaden? Skulle inte tro det. X får väl förlita sig på soc i framtiden. Kan jag få 48 spänn att köpa cigg för? Snälla! Fy fan, vilken framtidsutsikt.

Har nyss kommit hem från en kväll på Asken, träffpunkt för sinnesslöa. Där serverades illasmakande räkmackor för det hutlösa priset 25 kronor. Tog bara en och det är jag glad för. Satan, vad den smakade illa. Sedan var sällskapet inte heller det bästa, en samling dårar, helt enkelt. Nej, det lär dröja innan jag sätter min fot där igen.