Har problem med röster igen. Normalt sett kommer de vid tider av inaktivitet, men nu är de tillbaka på bred front även under dagarna. De babblar med varandra mest hela tiden och förpestar mitt liv. Jag blir även tillsagd att göra vissa saker och bege mig till vissa platser och går jag emot dem får jag ångest.

Jag är banne mig herre i mitt eget huvud, men nu är det tungt. Symptomen finns där och jag är rädd att insjukna i en ny psykos. Det frestar på att bli akut sjuk, för varje gång blir det svårare och svårare att komma tillbaka. Det är bara tio månader sedan min senaste inläggning och jag vill fira ettårsdagen på fri fot. Jag hoppas på snar lindring, för jag vet inte om jag orkar kämpa emot så mycket längre. Dags för Oxascand och Theralen, känns det som. Jag vill klara mig själv utan att blanda in vården. Vill, säger jag. Inte nödvändigtvis kan. Nu håller jag tummarna att symptomen klingar av. Hoppas är allt jag kan göra.

Vårt Hammarby IF gick på pumpen mot "charmiga" Assyriska igår. Det "härliga Södertäljelaget" besegrade orättvist Hammarby med 1-0 i en relativt välspelad match. I år borde vara året Bajen tar klivet upp i Allsvenskan, men då gäller det att sätta sina chanser. Jag står inte ut med ytterliggare en säsong på fotbollens bakgård. Skjut bolljäveln i mål, hur svårt kan det vara?