I adore United (the Sheffield outfit, not the buggers from Trafford). I don't have any trouble with people siding with other teams. One of the best football-songs must be "Blue is the colour". Don't particularly fancy Cockney cows, but this song is superb.

Blue is the colour, football is the game
We're all together and winning is our aim
So cheer us on through the sun and rain
Cos Chelsea, Chelsea is our name.

Here at the Bridge, whether rain or fine
We can shine all the time
Home or away, come and see us play
You're welcome any day

Blue is the colour, football is the game
We're all together and winning is our aim
So cheer us on through the sun and rain
Cos Chelsea, Chelsea is our name

Come to the Shed and we'll welcome you
Wear your blue and see us through
Sing loud and clear until the game is done
Sing Chelsea everyone

Blue is the colour, football is the game
We're all together and winning is our aim
So cheer us on through the sun and rain
Cos Chelsea, Chelsea is our name.

Blue is the colour, football is the game
We're all together and winning is our aim
So cheer us on through the sun and rain
Cos Chelsea, Chelsea is our name.

Har funderat på en del metoder att göra slut på skiten. Bestämmer jag mig för att dö ska det ske, jag vägrar bli en patetisk suicidkandidat utan ryggrad. Risken finns att man misslyckas och blir ett hjärnskadat vårdpaket, men det ska inte hända mig.

Det optimala är att skaffa ett skjutvapen och helt enkelt trycka av med pipan riktad mot hjärnan. Tyvärr är jag laglydig och vet inte var man inhandlar skjutvapen. Jag ser en annan väg ut. I min ägo finns en plastbeklädd vajer som kommer att funka ypperligt. Jag fäster den i ett dörrhandtag och slänger den över dörren. I andra änden finns min spröda hals.

Jag super mig riktigt full och lutar helt enkelt framåt. Då avtar syretillförseln till hjärnan, vilket innebär att jag blir mindre mottaglig för smärta och skräck. Ju fullare jag blir, desto mer lutar jag mig framåt. Till slut stryps syretillförseln helt och då går det snabbt. Den fruktade och älskade döden kommer till mig.

Den enda betänkligheten är att förmodligen mina nära och kära kommer att hitta mig. Det vill jag bespara dem, men jag vet inte hur. Dock är det ett smärre problem. Döden måste komma och komma kvickt. Jag orkar inte längre. Jag har levt som schizofren i flera år och nu får det vara nog. Klarar jag inte att ta livet av mig bör jag avlivas snarast av utomstående. Jag har gjort mitt på denna planet. See ya in the afterlife..!

Äntligen blev det av, en stunds matlagning och nu luktar det gott i hela lägenheten. Att göra potatisgratäng är simpelt. Jag använde King Edward då Bintje inte fanns i affären, men det funkar lika bra.

Jag har tre lager potatis. Salta och använd svartpeppar på varje lager. Sedan pressar du en vitlöksklyfta på varje lager och har på lite riven ost. Längst upp tar du lite extra ost och sedan häller du på nästan tre deciliter grädde. In med hela härligheten i ugnen och låt stå på 225-graders värme i 50 minuter. Sedan är den klar att avnjutas. Jag har nu mat i tre dagar för en billig penning. Potatisen kostade bara 30 spänn. Slår snabbmat sju dagar i veckan.

Jag har hittat mitt drömvapen. Glöm Mossberg, glöm Holland & Holland. Det är AA12 som gäller. Denna smäckra pjäs kan med fördel gömmas under en bylsig jacka och dess dödliga svärmar skjuter huvudet av vem som helst. Nästa gång jag är i Stockholm ska jag köpa en. Just try and stop me, coppers!

Hej på er alla. Detta är X, en återhämtad X. Jag har inte haft några röster på ett tag och det känns så skönt. Paranoian är även den på defensiven, så jag känner mig fullt frisk för stunden. Det tackar jag inte Clozapinet för, nej det är mitt tuffa psyke som har ordnat detta.

Jag vaknade runt klockan sex fullt utvilad, men med inget att göra. Jag gjorde då en "Hasse": Tog en öl. Nu är jag inne på min tredje och börjar känna av det. Det ska vi fira. Jag ska bestämt kika på en film och fortsätta läska mig. Det lutar åt "Naked lunch" av David Cronenberg, en skönt galen film.

Dagens planer på att göra en potatisgratäng (har allt som behövs i kylen) går nog om intet, men det finns ju en morgondag för dylika bestyr. Nu ska jag långsamt bli full. Har inga förpliktelser idag och det känns skönt.