Har funderat på en del metoder att göra slut på skiten. Bestämmer jag mig för att dö ska det ske, jag vägrar bli en patetisk suicidkandidat utan ryggrad. Risken finns att man misslyckas och blir ett hjärnskadat vårdpaket, men det ska inte hända mig.

Det optimala är att skaffa ett skjutvapen och helt enkelt trycka av med pipan riktad mot hjärnan. Tyvärr är jag laglydig och vet inte var man inhandlar skjutvapen. Jag ser en annan väg ut. I min ägo finns en plastbeklädd vajer som kommer att funka ypperligt. Jag fäster den i ett dörrhandtag och slänger den över dörren. I andra änden finns min spröda hals.

Jag super mig riktigt full och lutar helt enkelt framåt. Då avtar syretillförseln till hjärnan, vilket innebär att jag blir mindre mottaglig för smärta och skräck. Ju fullare jag blir, desto mer lutar jag mig framåt. Till slut stryps syretillförseln helt och då går det snabbt. Den fruktade och älskade döden kommer till mig.

Den enda betänkligheten är att förmodligen mina nära och kära kommer att hitta mig. Det vill jag bespara dem, men jag vet inte hur. Dock är det ett smärre problem. Döden måste komma och komma kvickt. Jag orkar inte längre. Jag har levt som schizofren i flera år och nu får det vara nog. Klarar jag inte att ta livet av mig bör jag avlivas snarast av utomstående. Jag har gjort mitt på denna planet. See ya in the afterlife..!

Äntligen blev det av, en stunds matlagning och nu luktar det gott i hela lägenheten. Att göra potatisgratäng är simpelt. Jag använde King Edward då Bintje inte fanns i affären, men det funkar lika bra.

Jag har tre lager potatis. Salta och använd svartpeppar på varje lager. Sedan pressar du en vitlöksklyfta på varje lager och har på lite riven ost. Längst upp tar du lite extra ost och sedan häller du på nästan tre deciliter grädde. In med hela härligheten i ugnen och låt stå på 225-graders värme i 50 minuter. Sedan är den klar att avnjutas. Jag har nu mat i tre dagar för en billig penning. Potatisen kostade bara 30 spänn. Slår snabbmat sju dagar i veckan.

Jag har hittat mitt drömvapen. Glöm Mossberg, glöm Holland & Holland. Det är AA12 som gäller. Denna smäckra pjäs kan med fördel gömmas under en bylsig jacka och dess dödliga svärmar skjuter huvudet av vem som helst. Nästa gång jag är i Stockholm ska jag köpa en. Just try and stop me, coppers!

Hej på er alla. Detta är X, en återhämtad X. Jag har inte haft några röster på ett tag och det känns så skönt. Paranoian är även den på defensiven, så jag känner mig fullt frisk för stunden. Det tackar jag inte Clozapinet för, nej det är mitt tuffa psyke som har ordnat detta.

Jag vaknade runt klockan sex fullt utvilad, men med inget att göra. Jag gjorde då en "Hasse": Tog en öl. Nu är jag inne på min tredje och börjar känna av det. Det ska vi fira. Jag ska bestämt kika på en film och fortsätta läska mig. Det lutar åt "Naked lunch" av David Cronenberg, en skönt galen film.

Dagens planer på att göra en potatisgratäng (har allt som behövs i kylen) går nog om intet, men det finns ju en morgondag för dylika bestyr. Nu ska jag långsamt bli full. Har inga förpliktelser idag och det känns skönt.

Filmklubben förnekar sig inte. Vi tittar på film var och varannan dag. Idag föll valet återigen på en skräckis. Den hette "Dark country" och handlingen kretsade runt ett nygift par på resa genom öknen om natten. De råkar sånär köra över en blodig man och tar med honom i bilen för att uppsöka sjukhus. Det skulle de inte gjort...

Det var framförallt slutet som fick mig att sätta ned betyget. Rörigt och ologiskt i en salig blandning. Det var ett slut värdigt David Lynch i negativ bemärkelse. Nä, den får två Zyprexa av fem möjliga. Jag hatar dumma slut!

Tittade på en usel film på TV igår kväll. Det var "In Bruges", en film jag ångrar att jag såg. Åt lite chips och zappade framför dumburken, innan jag helt plötsligt kände ett behov av att se en specifik film, nämligen "28 dagar senare". Vem tror ni är med där? Jo, en av huvudrollsinnehavarna från den tidigare filmen. Han är relativt okänd, men jag kände så klart igen honom på stört när jag såg den andra filmen. Varför kände jag mig tvungen att se just dessa filmer? Det finns ett samband, jag kan förutsäga framtiden. Nu ska jag klura på detta ett tag.

Vårt IFK Norrköping gjorde det. De slog tråkiga Trelleborg på bortaplan. Segersiffrorna skrev till 2-1 och det var i underkant, säger en Peking Fanz-medlem vi pratat med. Man har nu två segrar och en förlust så här långt i seriespelet. Detta lovar gott inför framtiden. Nästa match är mot Halmstad BK på vår kära Idrottspark. Vi ser väl till att vinna den också?

Now, there's a dream. Gather all apt players in one team, no personal grudge and no animosity. Together we can achieve great things. We all live in Britain and should strive towards a common goal. Let's set all our differences aside and wirk together. One team out a Auld Reekie, one team to conquer them all. That team is Edinburgh United.

Let's clad ourselves in blue and white. Let our name fly through the country. Let's wirk together and beat all opposition. It can be done. Let us all unite under one name. Let that name be Edinbra United. Cheers!