Filmklubben såg två filmer nu på eftermiddagen. Det blev en träff med filmerna i centrum, vilket gjorde att vi drack minimalt. Filmerna var "The wolfman" och "Blood creek", två skräckisar. Jag gillar stämningen som infinner sig när man ser på rysare. Det är härligt att bli lite skrämd.

Skådisarna i den förstnämnda filmen var bl a Anthony Hopkins, Benicio del Toro och Hugo Weaving. De gjorde bra ifrån sig. Filmen utspelade sig på 1800-talet (tror jag) och handlade om varulvar. Jag ger den klart godkänt betyg.

Den andra filmen (Blood creek) hade mannen från "Prison break" i en av huvudrollerna. Kommer inte på hans namn, men det är bara att kolla på imdb.com för den nyfikne. Den handlade om ockulta nazister (sicken plot) som ägnade sig åt att tyda runstenar. En del bra effekter och skapligt skådespeleri. Även den får godkänt.

Nästa gång vi träffas blir nästa vecka. Tips på vad vi ska se mottages tacksamt. Kanske ska vi lämna rysargenren för omväxlings skull. En actionfilm är ju aldrig fel. Tystnad tagning...over and out.

Jag (X) sitter ofta ensam på kammaren. Att umgås med Hasse och Ronny tär på kroppen, då det dricks mycket alkohol. Därför var det kul att få besök från någon annan idag. Det rör sig om en långhårig sak, en slusk ser han ut att vara vid första anblicken, men skenet bedrar. Han hjälpte mig med datorn och jag fick plastmodeller av honom.

Jag hade inget att bjuda på, förutom vatten, men det struntade han i. Istället gick vi till en pizzeria och smorde kråset. Vi fick en del blickar, kanske trodde folk att vi var homosexuella, eller så glodde dem på min vän, vilken ser ut som en andra klassens djävulsdyrkare.

Att ha folk att umgås med betyder mycket. Annars är de flesta jag träffar involverade i psykvården och då blir det bara en massa psyksnack. Det klarar jag mig utan. Nu ska jag trycka i mig lite benso och lägga mig på sängen. Det har varit en lång dag.

Det är fredag igen och åter dags att bli full. Än så länge har jag bara fått i mig ca en halv sjuttis, men mer ska det bli. Jag spelar Eddie Meduza på stereon och har sällskap av Ronny och Sirppa. Kvällen är ung, men min törst är stor. Mot nästa grogg!

MVH/Hasse

Har kraftiga magsmärtor som suttit i ett tag. Detta plågar mig och jag misstänker att det är kräfta. Jag törs inte undersöka mig, då väntar jag hellre på döden på min kammare. Jag misstänker att jag utsatts för radioaktivitet av regimens hemliga polis, att jag bestrålas så fort jag går ut.

Jag har tyvärr stämplats som svårt psykiskt sjuk av vården på helt felaktiga grunder. Allt är en plan för att krossa mig. Nu har de även gjort mig somatiskt sjuk. Man kan ju undra vad "De" tror om mig. Nog för att jag har speciella förmågor, men sedan ett antal år är jag inte aktiv regimkritiker längre. Jag utgör inget ont, jag vill använda mina krafter för att göra gott. Nu nalkas slutet på mitt alltför korta liv, jag är redo att kasta in handduken.

Filmklubben såg "The fan", en bra film med fina skådespelare. Robert DeNiro är ju en självklar favorit och denna gång spelade han skurken med bravur. Filmer som denna får mig att hålla tron på Hollywood.

Jag har varit på en träffpunkt för sinnesslöa kallad Asken. De hade kvällsöppet och eftersom jag känner dåren i köket brukar jag gå dit. Där serverades ost- och skinkmackor för 15 spänn styck och jag tog två. En aning saftigt, då mackorna var en smula påvra. Sällskapet vid bordet var friggin hillarious. Stollar med bokstavskombinationer till diagnoser. Sedan behandlades jag som idiot av personalen. Riktigt kul att spela sinnessjuk en stund. Jag ger Asken fyra Zyprexa av fem möjliga. Dit ska jag gå igen när jag behöver ett gott skratt.

Har problem med röster igen. Normalt sett kommer de vid tider av inaktivitet, men nu är de tillbaka på bred front även under dagarna. De babblar med varandra mest hela tiden och förpestar mitt liv. Jag blir även tillsagd att göra vissa saker och bege mig till vissa platser och går jag emot dem får jag ångest.

Jag är banne mig herre i mitt eget huvud, men nu är det tungt. Symptomen finns där och jag är rädd att insjukna i en ny psykos. Det frestar på att bli akut sjuk, för varje gång blir det svårare och svårare att komma tillbaka. Det är bara tio månader sedan min senaste inläggning och jag vill fira ettårsdagen på fri fot. Jag hoppas på snar lindring, för jag vet inte om jag orkar kämpa emot så mycket längre. Dags för Oxascand och Theralen, känns det som. Jag vill klara mig själv utan att blanda in vården. Vill, säger jag. Inte nödvändigtvis kan. Nu håller jag tummarna att symptomen klingar av. Hoppas är allt jag kan göra.

Vårt Hammarby IF gick på pumpen mot "charmiga" Assyriska igår. Det "härliga Södertäljelaget" besegrade orättvist Hammarby med 1-0 i en relativt välspelad match. I år borde vara året Bajen tar klivet upp i Allsvenskan, men då gäller det att sätta sina chanser. Jag står inte ut med ytterliggare en säsong på fotbollens bakgård. Skjut bolljäveln i mål, hur svårt kan det vara?