Frågan är befogad. Jag har alltid haft svårt för att pricka rätt när man ska se vilken figur som följer den tidigare, vanligt förekommande i diverse iq-test. Sedan gjorde man ingående tester på mig när jag skulle diagnostiseras. En typ av test fick jag hårresande noll rätt på. Jag hade överlag svårt att lösa de problem jag ställdes inför och fick bland annat höra att jag tog lång tid på mig att lösa vissa uppgifter. Dessutom ska tydligen intelligensen försämras något vid samma psykiska sjukdom jag har. Inte roligt, fast jag känner mig ändå inte som ett spån. Jag må vara sinnesslö, men jag har ändå vissa färdigheter. Bland annat knäcker jag öl på löpande band som värsta a-lagaren. Hela spektrumet av intelligens kanske inte går att mäta. Jag får hoppas på det.

Då var det dags igen, ny match för IFK Norrköping och ny förlust. Kalmar FF slog IFK på Idrottsparken (så kommer arenan alltid att heta i mitt hjärta, även om den nog snart byter namn till Coca-Cola-arenan eller något sådant). Jag var själv inte där, men har pratat med en bekant som bevistade debaclet. Det såg tydligen illa ut både i försvar och anfall. Som tur är tar matchandet ett uppehåll innan det är dags för en ny förlust i juni, mot Häcken. Jag har bara sett ett par matcher i år och funderar på att skita i resten av säsongen. Superettan rycker närmare.

En relativt ny film är "Green zone" med alltid sevärde Matt Damon i huvudrollen. Han spelar en frustrerad soldat i Irak-kriget på jakt efter massförstörelsevapen som aldrig tycks gå att finna. Under ett uppdrag har han tur, han kommer över en anteckningsbok med högexplosivt material: en chans att finna en högt uppsatt Irakisk militär på flykt från de allierades styrkor. Men han hamnar i en maktkamp mellan två CIA-höjdare och tvingas välja sida. Har han valt rätt? Handfast action och en trovärdig story ger denna film ett högt betyg.

Vår hjälte Terry Gilliam är tillbaka och det med besked. Hans senaste film är en fröjd både för ögat och valnöten till hjärna. Ett kringresande sällskap i London ger föreställningar för en billig penning, men om du låter dig svepas med får du mer än du önskat. Herr Gilliam vet hur en slipsten ska dras och han gör ingen besviken med denna film. Fina karaktärer och en helt skruvad historia bäddar för en högtidsstund i TV:soffan. Återigen en tiopoängare av vår favoritamerikan. Se den genast om du vill aspirera om titeln som filmkonnässör.