Norrköpings skarpaste skribent kommer att skicka in följande text till NT. Läs och njut/förfasas

Vård, inte profit

Återigen har den privata aktören Capio kommit på tapeten vad gäller min och andras vård. Jag har gjort mitt val, jag stannar hos landstinget. Själv lider jag av schizofreni och har täta vårdkontakter och medicinerar dagligen, allt för att kunna leva ett så normalt liv som möjligt. Vad jag erfarit var det bara en bråkdel av de med allvarlig psykisk sjukdom som velat gå över till det privata alternativet och nu greppar Capio efter halmstrån.

Jag har informerats om att jag än en gång tvingas säga nej till dem. Ett nej är ett nej, oavsett hur många gånger det uttalas. Själva tanken på privatiserad vård är för mig främmande och jag vet att de jäser hos landstingets personal. Inte bara jag, utan dem mår dåligt av denna soppa.

Eftersom jag även har diagnosen paranoia har jag svårt med sociala kontakter och att släppa folk inpå livet. Efter mina år som diagnostiserad har jag dock lyckats bygga upp både professionella och mer vardagliga band med personalen. Det tog tid, men nu är jag där. Att då helt plötsligt bryta dessa band och tvingas konfrontera nya ansikten gör mig orolig och nervös. Jag trivs med den vård jag fått och även med personalen. Det fungerar ypperligt och jag förstår inte varför detta ska riskera att raseras.

Privatiseringar verkar vara tidens melodi, oavsett vilka som sitter vid makten. Jag blir dock föga imponerad av sista tidens karusell. Om något fungerar, varför då gå in och röra om? Ingen, jag upprepar, ingen jag pratat med ställer sig positiv till denna "revolution". Denna soppa skapar endast oro och ilska. Det är dags att de som berörs får komma till tals. Jag vill inte hamna i händerna på ett företag som endast ser till ekonomisk vinning.