Snart spelar världens lesbianer ett illa emotsett mästerskap i jag tror Tyskland. De ska gnugga bröst på fotbollsplanen. Hoppas de bär förstärkta bh:ar så jag slipper se deras hängbröst skvalpa.

Jag bryr mig föga om deras manhaftiga fritidssysselsättning och irriteras över att spektaklet sprids och hejas på i media. Vill de sparka boll och taffsa på varandra, så låt dem göra det, men sänd inte skiten på TV.

De må slicka all fitta i världen, men för Guds skull, gör det i era egna nedsläckta sovrum. Tvinga inte på oss vanliga människor att se skiten. Angående Sveriges chanser? Förmodligen goda. Här finns ett stort klientel att ta av. Puss! Puss!

Pampen Lars Stjernkvist (vet inte hur efternamnet stavas) skickade en hälsning till mig häromdagen. Jag fick höra det på telefon av personen i fråga. Lite komiskt, då vi inte direkt varit såta vänner. Minns speciellt när jag klev av min cykel och han stod där. Han blev nog byxis, för han visslade en truddelutt i mikrofonen han bar, för att låta Säpovakterna veta att här kommer det en dissident. Nåväl, water under the bridge, anyone? I'm not one to harbour a grudge. Hälsningen besvaras härmed.

Ikväll blev det ett våldsamt drama med Christian Bale. Två vänner i Los Angeles som båda söker (och får) jobb är ramberättelsen. Bale's karaktär är före detta elitsoldat och han visar sig kapabel till våld även i det civila.

Filmen är lagom lång och man får inga anledningar att pilla sig i naveln. Den fängslade i alla fall mig. Bale's rollfigur är på resa mot död och inferno och dit kommer han. En väl godkänd film.