Though the shots be small or amlpe

It's drinking we will

Drinking we will

Drinking we will

Though the shots be small or ample

It's drinking we will

We will party for the sake of our dear team

Drinking, drinking

We will sure get tipsy

Anywhere, everywhere

We will booze away

Drinking, drinking

Aberdeen or Hamilton

If there is a pub we sure will drink away

Pallar inte med att vara vaken särskilt långa stunder. Jag är hårt ansatt av min psykiska sjukdom och upplever mängder av jobbiga symptom. Två organisationer existerar bakom kulisserna och jag jobbar för den ena, medans den andra i första hand försöker enrollera mig, i andra han döda mig.

Sedan har vi dessa förbannade röster som inte går att medicinera bort. De babblar, viskar och hotar. Jag är inte herre i mitt eget huvud ens och det känns jobbigt. Väl på sängen fortsätter dem och jag brukar somna av utmattning.

Det kanske jobbigaste symptomet är ångesten. En känsla så stark att man i de värsta stunderna endast ser döden som utväg. Mot ångest har jag kraftig (beroendeframkallande) medicin, men inte heller den hjälper fullt ut. Det finns inga magiska små piller, endast sådana som skänker viss lindring.

Nu har jag legat på sängen hela dagen, men har nyss gått upp. Ikväll och inatt tar jag kampen mot sjukdomen och dess symptom. Jag kan droga ned mig till en zombie, men det är inte önskvärt. Då har jag hellre en lägre dos och vissa smärre symptom. Hur jag än gör blir jag hårt ansatt.

Dagen har varit en enda stor succé. Det började med en morgonpromenad och fortsatte med en fika med min kontaktperson. Hon såg direkt att jag mådde bra och jag kunde bara bekräfta hennes iakttagelse. Så jävla skönt att inte behöva älta symptom och medicinering.

Sedan blev det en pubsväng och en gammal arbetskamrat kom förbi när jag tog mig ett bloss på uteserveringen. Han anslöt sig och bjöd på öl, något en törstig själ behövde. Finemang!

Snart ska jag dra i mig 400 mg Clozapine och sova sött. Det har varit en dag med många intryck och jag behöver en tid i sängen för att kunna bearbeta dem. Om ändå alla dagar vore som denna...

Desperat efter öl sökte jag efter ett lämpligt utskänkningsställe. Jag blev nekad att köpa öl på den annars trevliga puben Highlander Inn, så mitt utbud var begränsat. Då chansade jag och gick till krogen CENSUR på CENSUR-gatan. Väl där ångrade jag mig så smått när jag spanat in gästerna.

Värsta sortens slödder! Nå, mitt ölsug vann över förnuftet och jag slog mig ned med en kall flaska. Det tog inte många minuter innan de andra gästerna pockade på min uppmärksamhet. De slog sig ned hos mig, men jag höll god min. Jag hade ingen lust att bli misshandlad och rånad.

Sedan var en hiskelig kärring där, hos vilken jag tillbringade natten hos förra veckan. Jag undvek att se på henne (ville ju inte kräkas), men hon kom fram och undrade varför jag inte hälsat. "Eeeh...jag såg dig inte", stammade jag fram.

Jag svepte ölen och när hon försvann på toaletten såg jag min chans. Jag lämnade stället utan att se mig om. Aldrig att jag sätter min fot där, såvida jag inte är dyngrak. Krogen är en samlingsplats för Norrköpings värsta drägg.