La, la, la, la...Vartän jag tittar så nog finns där snutar, snutar, snutar... La, la, la, la. Fyllecell, transport till psyket eller en uthälld öl, allt fixar dem. Tjofadderittan lambo! När Fan blir gammal blir han snut. ACAB!

No, it's a grim fact. The die-hard Rangers fans are not allowed to attend the game against Malmo FF, when the return game is played in Sweden. Without them Rangers are left alone one hostile territory. We can only remain at home and cross our fingers for sucess. To be knocked out already would be a terrible shame, but it could become harsh reality. Let's not underestimate our opposition, we need to be on our toes for 90 minutes. Let's focus on this game, because a place in the Champions' Leauge is worth millions. Sureley we can move past this obstacle and then start raking in the dosh. Ready? Of course.

Sitter och ugglar igen, denna natt. Ensam, men ändå inte. Jag har sällskap av J och D och de pratar på mest hela tiden. Faktiskt kan rösterna vara ett visst sällskap, såvida de inte är taskiga, vilket de ofta är. Försvann dem skulle jag nog sakna dem. Det låter sjukt, men det är sanning. Mitt antipsykotikum hjälper inte fullt ut mot dem, men de har i alla fall blivit lite tystare och mindre kritiska. Så länge de inte befaller mig att hitta på dumheter kan de hållas. De är endast gäster i mitt huvud, inte herrar.