Vad gör man som inlåst på psyket? Hur genomlider man till synes oändliga dagar? Avdelningen är liten och har endast sju enkelrum och dörrarna ut är låsta. Att krossa ett fönster och hoppa ut är uteslutet. Avdelningen ligger en bit upp och om inte det vore nog finns det galler för fönstren.

Runt åtta är det frukost, den vill man inte missa. Det finns faktiskt en del att välja mellan och eftersom att äta är en av få saker man kan göra ser man till att vara där och roffa åt sig.

Sedan vill man kanske ta en dusch. Då får man be om en slang och är man inte uttalat suicid brukar det inte vara något problem. Sedan blir det en lång väntan på halvelva-fikat. Jag brukar vandra likt en zombie fram och tillbaka för att fördriva tiden.

När kaffet är uppdrucket och skorpan uppäten brukar jag ägna mig åt travande i korridoren igen. Har man cigaretter finns det ett rökrum, men man får be personalen om eld. Tändstickor och tändare är förbjudna.

Jag föreslår vandring igen efter fikat. Man kryssar då mellan ett litet rum med sköna fåtöljer och matsalen. Man kan tillryggalägga ett antal kilometrar innan lunchen serveras vid tolv. Återigen är maten förhållandevis bra, men den slukar man på några minuter.

Jag kan sedan tipsa om ännu en tid när man vandrar fram och tillbaka likt en zombie på lugnande medicin. Man kan glo ut genom fönstren och avundas de man ser ute i det fria. Mycket mer finns det inte att göra. Visst, man kan ligga på sängen och kanske onanera, men det brukar jag spara till natten.

Runt halv tre är det återigen fikadags med skorpa. Där slår man lätt ihjäl en kvart. Sedan...tja, varför inte vandra i korridoren? Det är mitt standardtips och det brukar funka.

När klockan slår fem är det åter dags för mat. Dagens andra höjdpunkt. Tyvärr är måltiderna lika sparsamma som i Bergen-Belsen, så att äta tar bara ett par minuter. Med maten avklarad blir det...promenader.

Halv åtta är det kvällsfika, sedan medicinutdelning. Som tur är blir man knockad av alla tabletter man sväljer, så man somnar tidigt. Det brukar för min del bli tolv timmars sömn, sedan är det morgon igen. En ny dag, nya promenader i korridoren. Är inte livet på PIVA härligt?

Khamis Ghadaffi, son till Den Store Muammar, lever i högönsklig välmåga. De smutsiga upprorsmakarna ljög om hans död, men han lever och frodas. Detta smutsiga trick visar bara hur desperata de CIA-understödda "rebellerna" är. Libyen kommer att leva vidare. Familjen Ghadaffi's styre kommer att bestå. De smutsiga hundar som inte sträcker vapen kommer att förgås i rök och damm. Jag utbringar en skål och ett fyrfaldigt leve för Pappa Muammar. Må du styra i ytterligare fyrtio år.

Så har jag klarat av ytterligare en dag som hemlig agent. En uppgörelse skulle äga rum i Pryssgården och jag tog spårvagnen dit. Det räckte med att jag visade mig och viftade lite med morakniven jag alltid bär. Vips försvann Omnicrons lakejer och kvällen blev en stor succé för Interzone. Jag fick ett röstmeddelande i huvudet, vilket sade att jag lugnt kunde åka hem igen. Sagt och gjort, det blev en spårvagnsresa tillbaka till mitt hem. Nu sitter jag och bara njuter av min framgång. Vidare får jag kontinuerligt nya befallningar och dem tar jag hand om i morgon. När X är på jakthumör är det bäst att fienden gömmer sig. Jag är odödlig.