Alla inlägg under augusti 2011

Av Fester Bestertester - 13 augusti 2011 05:01

Har gått omkring ett par dagar med svidande arsel. Irriterande, men inget nytt. På fredagen blev det dags för mitt månatliga bad och då upptäckte jag roten till det onda. Fastklistrad i stjärten var en muskulös bajskorv. Inte undra på att jag slapp trängas på spårvagnen, odören tog hand om det. Det blev både intensiv skrubbning och ett varv med hårtrimmern och nu är jag ren igen. Nästa gång magen säger ifrån är det jag som går på toaletten.

Av Fester Bestertester - 13 augusti 2011 03:22

Återigen har jag fått en mystisk böld i ena handen. Den sitter i "tummens förlängning" i handflatan. Jag vaknade med den nu ikväll och har petat lite på den med en synål. Det kom lite blod, men jag fick inte fatt på tingesten. Jag är på det klara med dess ursprung; Den kommer från yttre rymden, kanske från Sirius. Jag har ju tidigare besvärats av en böld och den försvann som på beställning när jag pratat med vården om den. Nu är det alltså dags igen. Syftet kan vara att hålla koll på mig, eller märka upp mig som en av de få som har utomjordisk kontakt. Om modet står mig bi ska jag göra ett allvarligt försök att karva ut den. Jag vill inte bli märkt som boskap.

Av Fester Bestertester - 12 augusti 2011 03:39

Har tidigare varit beroende av den bruna läskedrycken från USA, men nu har jag hastigt och lustigt bytt märke. Det rör sig om en grön dryck med namnet Slurm. Den svämmar över med socker och jag får en sån kick av att dricka den att jag svävar som på moln. Det går åt minst ett sexpack om dagen, men det är det värt. Slurm är lösningen på alla problem. Nu ska jag knäcka ytterligare en burk. Öl, släng dig i väggen!

Av Fester Bestertester - 11 augusti 2011 04:12

Vad gör man som inlåst på psyket? Hur genomlider man till synes oändliga dagar? Avdelningen är liten och har endast sju enkelrum och dörrarna ut är låsta. Att krossa ett fönster och hoppa ut är uteslutet. Avdelningen ligger en bit upp och om inte det vore nog finns det galler för fönstren.


Runt åtta är det frukost, den vill man inte missa. Det finns faktiskt en del att välja mellan och eftersom att äta är en av få saker man kan göra ser man till att vara där och roffa åt sig.


Sedan vill man kanske ta en dusch. Då får man be om en slang och är man inte uttalat suicid brukar det inte vara något problem. Sedan blir det en lång väntan på halvelva-fikat. Jag brukar vandra likt en zombie fram och tillbaka för att fördriva tiden.


När kaffet är uppdrucket och skorpan uppäten brukar jag ägna mig åt travande i korridoren igen. Har man cigaretter finns det ett rökrum, men man får be personalen om eld. Tändstickor och tändare är förbjudna.


Jag föreslår vandring igen efter fikat. Man kryssar då mellan ett litet rum med sköna fåtöljer och matsalen. Man kan tillryggalägga ett antal kilometrar innan lunchen serveras vid tolv. Återigen är maten förhållandevis bra, men den slukar man på några minuter.


Jag kan sedan tipsa om ännu en tid när man vandrar fram och tillbaka likt en zombie på lugnande medicin. Man kan glo ut genom fönstren och avundas de man ser ute i det fria. Mycket mer finns det inte att göra. Visst, man kan ligga på sängen och kanske onanera, men det brukar jag spara till natten.


Runt halv tre är det återigen fikadags med skorpa. Där slår man lätt ihjäl en kvart. Sedan...tja, varför inte vandra i korridoren? Det är mitt standardtips och det brukar funka.


När klockan slår fem är det åter dags för mat. Dagens andra höjdpunkt. Tyvärr är måltiderna lika sparsamma som i Bergen-Belsen, så att äta tar bara ett par minuter. Med maten avklarad blir det...promenader.


Halv åtta är det kvällsfika, sedan medicinutdelning. Som tur är blir man knockad av alla tabletter man sväljer, så man somnar tidigt. Det brukar för min del bli tolv timmars sömn, sedan är det morgon igen. En ny dag, nya promenader i korridoren. Är inte livet på PIVA härligt?

Av Fester Bestertester - 11 augusti 2011 03:49

Khamis Ghadaffi, son till Den Store Muammar, lever i högönsklig välmåga. De smutsiga upprorsmakarna ljög om hans död, men han lever och frodas. Detta smutsiga trick visar bara hur desperata de CIA-understödda "rebellerna" är. Libyen kommer att leva vidare. Familjen Ghadaffi's styre kommer att bestå. De smutsiga hundar som inte sträcker vapen kommer att förgås i rök och damm. Jag utbringar en skål och ett fyrfaldigt leve för Pappa Muammar. Må du styra i ytterligare fyrtio år.

Av Fester Bestertester - 11 augusti 2011 03:35

Så har jag klarat av ytterligare en dag som hemlig agent. En uppgörelse skulle äga rum i Pryssgården och jag tog spårvagnen dit. Det räckte med att jag visade mig och viftade lite med morakniven jag alltid bär. Vips försvann Omnicrons lakejer och kvällen blev en stor succé för Interzone. Jag fick ett röstmeddelande i huvudet, vilket sade att jag lugnt kunde åka hem igen. Sagt och gjort, det blev en spårvagnsresa tillbaka till mitt hem. Nu sitter jag och bara njuter av min framgång. Vidare får jag kontinuerligt nya befallningar och dem tar jag hand om i morgon. När X är på jakthumör är det bäst att fienden gömmer sig. Jag är odödlig.

Av Fester Bestertester - 10 augusti 2011 11:21

Jag har vigt natten åt att titta igenom den ypperliga serien Futurama. När jag först hörde talas om att den skulle produceras blev jag eld och lågor, men efter ett par avsnitt blev jag tveksam. Dock växte den och idag rankar jag den högre än den döende Simpsons-serien. Doktor Zoidberg är en naturlig favorit. Han får till och med mig att framstå som lyckad. Tar en liten paus vid datorn, men snart ska jag återgå till TV:n. Det blir säsong tre och jag förväntar mig gapflabb så kraftiga att grannarna ringer störningsjouren.

Av Fester Bestertester - 10 augusti 2011 04:44

Detta är tunga rader att skriva. Jag, Ronny, har varit hemma hos X och hållit honom i handen. Det är rörigt i hans huvud just nu. Han ringde mig på kvällen och var desperat. Jag tog spårvagnen hem till honom och möttes av en människospillra.


Tydligen har han stora problem med illasinnade röster och ångest. Jag fick i honom en duktig dos benso och den hjälpte delvist. Jag såg på hans medicinpåsar att han slarvat rejält med medicineringen, men valde att inte gnälla på honom. Han var i behov av stöd och jag tror han fick det.


Hans största skräck är att bli inlagd igen och jag kan förstå honom. Den som sett insidan av psyket vill inte dit igen i första taget. Fast fortsätter det så här vete tusan om jag inte kontaktar vården. X kanske gör något dumt, skadar någon annan eller sig själv. Som tur är ska vården ringa honom denna vecka. Jag hoppas han inte gör en "Marlon Brando", spelar frisk, utan säger som det är. X behöver professionell hjälp, jag är endast en mental krycka.

Presentation

Fråga mig

35 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24
25
26 27
28
29 30 31
<<< Augusti 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards