Då var det dags igen: Vården gjorde hembesök hos mig. Två bögar plingade på dörren och jag öppnade pliktskyldigast. De kom för att kontrollera att jag tog min jävla Clozapine och det gjorde jag, om än under protest. Inte fan spelar det någon roll, speciellt inte eftersom jag framkallar kräkningar. Jag är fortfarande en skarpsinnt dissident, det kan inte psykiatrin ändra på. En så formidabel fiende som mig har de inte råkat på förut. Jag fruktar ej döden, jag välkomnar den. Min vilja är stålhård, min fiendes dito är byggd av papp. Utses jag till fiende ska jag få mina antagonister att förgås i en flodvåg av hat. Jag kämpar intill döden.

Då var det dags igen, filmklubben laddade DVD:n med nästa alster. Det blev "Hans Westmar", en film inspirerad av Horst Wessel. Min kära far är döpt efter SA-kämpen som fegt mördades tidigt trettiotal och jag har således ett band till

vår saknade politiske soldat.

Det var inte lätt att leva i Tyskland under terrorbombningarna, men denna film andas framtidstro och optimism. Hade bara tuggummituggarna från USA lämnat Europa i fred hade vår kontinent blomstrat idag. Vi utmanade Sovjet och tog kriget till deras tröskel.

Läs på, lär om och öppna ditt sinne. Till och med min faster som var medlem i Bund Deutscher Mädel förkastar sitt arv och de kämpar i vår släkt som försvarade Europa. Ett starkt och enat Europa är garanten för fred och välstånd. Filmen då, kanske någon undrar. Den var förstklassig.

Jag har nu levt över fyra årtionden utan att ha åstakommit något. En förändring måste till och den ska bli radikal. Jag är ju politisk extremist i den mening att jag vill röra om i grytan och få till verklig förändring, inte bara byta sossestyre mot moderatdito.

Jag är i besittning av knivar, ett otympligt knogjärn och ett par batonger. Jag har tidigare "vårdats" på psykiatrisk klinik efter att mina mordplaner mot politiker kommit myndigheterna till kännedom. Jag har sonat mitt tankebrott, men planerna finns kvar.

Jag är älskad av ingen, men fruktad och hatad blir jag gärna. Om det krävs att jag spiller andras blod blir det vägen jag väljer. Jag skulle gärna vilja löpa amok redan imorgon och kanske ta tio personer med mig i döden, men jag väntar gärna och tar tiofalt antal mer med mig till helvetet. Jag har bidat min tid i årtionden och kan vänta ytterligare några år. Min hämnd kommer och den ska göra avtryck i vårt skitsamhälle. Jag har förkastat mina tidigare planer på att hänga mig. Blod ska flyta och inte bara mitt...