Har åter varit på Asken, tillhållet för oss psykiskt sjuka. Det vankades svampmackor, delikat må jag säga. En gammal vän kom och hälsade på, honom har jag inte sett sedan i försomras och det har sin förklaring, han har varit och är fortfarande inlagd på psyket, men nu har han börjat få permisar.

Han är en riktig bumling, så jag kan förstå att man tog det säkra före det osäkra när han skulle läggas in. Det blev en förnedrande polistransport. Usch, det har hänt mig också och man känner sig verkligen som en brottsling. Sedan kan man ge sig fan på att alla grannar nyfiket tittar på när man hasar iväg till polisbilen.

Min andra kompis som jobbar på Asken utgjorde sista delen i trion. Vi tog oss till Navestad där han inkasserade en skuld på 100 spänn. Sedan gick vi till en nedsliten pizzeria och spelade bort våra pengar på Jack Vegas-maskinerna. Han blev vansinnig i vanlig ordning och sedan tog föreställningen vid. Han skrek och gormade och var oregerlig. Det var "Jesusbögen" hit och "aset till Gud" dit. Han är ju "halvt om halvt" Jehovas vittne, så det gjorde det hela än mer underhållande.

Sedan började han gräva i fickorna. Nycklarna var borta! Detta utlöste en harang till där allt och alla fick sig en känga. Det var en bedrift att lyckas hålla sig för skratt. Han fick vackert åka hem till mamma och sova där. Jag släpper ingen jävel över tröskeln, så kamratlig är jag. Nu sitter jag och bara myser framför datorn och smuttar på en öl. Det har varit en händelserik dag.

Tar redan nu tillfället i akt att påminna om träffen hos mig på fredag. Vi ska se Sverige kriga sig till poäng mot Pasi Mustalainen och hans anhang. Sverige möter Finland på bortaplan. Min tjej Sirppa är ju finska, så vi kommer att vara tillfälliga fiender, men förenas förhoppningsvis i en stark grogg både en och två gånger under matchen. Jag har tre chipspåsar i skafferiet, det är allt jag bjuder på. Matchen blir en nagelbitare, Sverige är inte bättre än att de med nöd och näppe ska kunna kämpa ned vårt grannland i öst. Väl mött önskar Hasse!

Jag har bara stött på en pedofil fysiskt såvitt jag vet. En man född tidigt sextiotal vid namn Mikael som förgrep sig på sin dotter. Som tur var såg inte arbetsgivaren mellan fingrarna, det blev sparken och jag hoppas han med stort besvär hankar sig fram på socialbidrag idag. Jag har ingen koll på hans liv av idag, men som sagt, misär är det han förtjänar. Både ekonomisk och mental sådan.

En annan filur är Thomas, född 691120, som haft enorma mängder barnporr på sin dator, men som även våldtagit barn. Han har arbetat inom hemtjänsten och har erkänt att den mesta lediga tiden gick till att titta på, tanka hem och sprida barnpornografi.

Thomas använde sig av smeknamnet Loverman på Internet. Hur många liv han förstört vet jag inte, men ett räcker. Tyvärr har han endast sporadiskt sett insidan av en cell och såvitt jag vet är han idag en fri man. I detta fall har jag goda förhoppningar att få mer information. Det vore kul att göra ett hembesök och diskutera hans brott över en kopp kaffe, eller vad tycker ni?

1993 fick han fängelse i åtta år, men inte var det mer än en bråkdel av straffet han avtjänade. Att släppa ut en pedofil är dömt att sluta i återupprepade brott. Jag skulle inte tveka att agera mot honom om jag träffade på honom, även fast jag vet hur det slutar; Han gråter ut i pressen och jag hamnar på Kumla. Vilket härligt och tolerant samhälle vi lever i...

Usch, det var jobbigt att läsa om den kvinnliga vårdaren som brutalt slogs ihjäl av en intagen. Brutalt ja, blir man ihjälslagen är det oftast eller alltid brutalt. Han hade tydligen fått tag i en batong. I mina ögon borde gärningsmannen antingen låsas in på livstid, eller kanske dö av en "olyckshändelse" i en trång cell. Att släppa ut honom i samhället igen är förenat med livsfara för övrig befolkning. Förmodligen klarar han sig undan med ett par år i en komfortabel miljö, där han får daglig sysselsättning och erbjuds att studera gratis. Jag mår illa. Är det inte dags att införa dödsstraffet igen? Jag är synnerligen allvarlig.