Hej i natten. Detta är en smått upprörd X, nyligen hemkommen från min senaste vända på psyket. Det hela började i fredags, då jag begav mig ut på stan med ugnsfolien i ett stadigt grepp. Jag ställde mig på stadens huvudgata, Drottninggatan och sträckte generöst ut en remsa till förbipasserande. Jag upplyste dem om regimens övervakning och erbjöd dem ett enkelt och många gånger tillräckligt skydd mot detta.

Konstigt nog var det ingen som nappade på idén (förutom en utländsk man som inte kunde svenska), så jag harklade mig och ropade ut mitt budskap högt och tydligt. Jag fick med det mesta, inklusive anledningen till Palmemordet och kände att jag inte gjorde detta förgäves. En upplyst människa är bättre än ingen.

Jag viftade frenetiskt med folien för ytterligare uppmärksamhet och nog fick jag den, fast inte av dem jag ville. Någon knackade mig på axeln och jag snodde runt och fann mig stirrandes två bistra polismän i ögonen. De frågade mig vad jag höll på med och jag förklarade lugnt och sakligt mitt motiv. Det skulle jag inte ha gjort, för de ledde mig till en väntande polisbil och blev inknuffad i baksätet.

De roffade åt sig min plånbok och började tjattra i radion. Jag tänkte att nu blir jag väl förd till Säpos lokaler i polishuset, men bilen åkte inte åt det hållet när den väl började rulla. När vi närmade oss Gamla Övägen hann jag tänka att vi var på väg till Vrinneviskogen där jag skulle komma att avrättas med ett nackskott. Strax därefter uppenbarade sig dock en välbekant syn: Stadens sjukhus och jag förstod var resan skulle sluta. Psyket.

Det blev den sedvanliga rutinen, en rutin jag känner allt för väl. Visitering, spruta i skinkan och lämnad ensam i ett kalt rum.Kanske ska jag vara tacksam att jag inte blev bältad (fastspännd i sängen) och att jag fick ett par mål mat, men att man inte kan informera allmänheten om statens övergrepp utan att bli inlåst överskuggar det lilla positiva med en inläggning.

Denna gång låg jag bara inne över helgen, sedan tvingades man släppa mig på fri fot. Nu är jag hemma igen och lika stridslysten som vanligt. Kampen för sanning och rättvisa fortsätter.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det blev ett samtal till farbror polisen för någon timma sedan. Jag sa som det var att vissa vill se mig död och har börjat stråla mig. Man vill sakta, plågsamt och säkert ta livet av mig. Jag var spik nykter under samtalet (och är fortfarande nykter...

Mitt IFK Norrköping har öppnat årets allsvenska dåligt, möjligtvis den sämsta säsongsinledningen någonsin. Stryk med fem ett i första matchen (mot MFF) och stryk med tre noll borta mot lilla Mjällby AIF. Laget har en ny tränare, men det har inte hjäl...

Snart ska jag ringa polisen då agenter åker runt, runt mitt kvarter och beskjuter mig med strålar. Hoppas jag får en okorrumperad snut på tråden så att jag kan få rekvirera en polispatrull och ge oss ned på stan för agentjakt. Sist jag pratade med vå...

Idag blev en toppebdag i Hörsalsparken. Större delen av stadens glada klientel var på plats och trots att vi satt där i flera timmar var det snutfritt. Själv hade jag med mig åtta burkar Belllman och alla gick åt. Ja förutom en halv då, som jag gav t...

Eftersom jag slåss mot Försäkringskassan när min enda önskan är att bli förtidspensionär som herr X är har jag konstant dåligt med pängar. Det är inte ett värdigt liv att leva på skärven det kaptalistiska samhället motvilligt vill ge mig. Därför tvin...