Nu har jag inte många hundralappar kvar. I detta läge prioriterar jag ölen, denna livsviktiga dryck. Det är nämligen farligt att inte dricka tillräckligt säger expertisen. Riktig mat har jag inte ätit på flera dagar, jag har livnärt mig på bröd utan pålägg, men det funkar bra. Jag upplever att fyllan blir intensivare på tom mage och det är ju endast positivt. När pengarna kommer in på kontot är det dock jag som går på buffet och vräker i mig av läckerheterna. Dit är det bara en dryg vecka. Detta ska jag klara.

Aaah, what a pleasant night, remembering past victories and well earned triumphs. Soon Rangers, the best team in the world, will take on the rest of the dafties in the league. It's time for another title. Until then, please enjoy this song.

Jisses vad längtar till februari. Varför? Då ska äntligen Burger King återetablera sig i Norrköping. Det är en hel del år sedan deras restaurang belägen i Hageby lade ned och ända sedan dess har jag längtat efter och hållit tummarna för en ny restaurang. Nu blir drömmen snart sann. I februari har de lovat att det nya stället ska stå klart. Visst kan jag äta på MacDonalds, men deras menyer kan inte mäta sig med Burger Kings. Räkna med mig som stammis. "Gluffs, gluffs"!

Har varit på loklal hela kvällen och natten. Började på en pub, men blev utkastad. Då gick jag och kompisen till en närbelägen nattklubb. Där var vi till stängningsdags. Det kurrade i magen, så det blev snabbmat i massor. Två Big Mac och fyra ostburgare. Nu ska jag snart värma köttbullar och koka pasta. Min stora mage kräver mat i mängder.

Olé, olé, olé, hang the pope and the IRA! That's the chant tonight here in Montrose. We're a large number of loyalists from many walks of life meeting at Calum's for a few beers and crisps to go with them. We have one thing in common, we all swear allegiance to Britain and detest all hostile leftist groups and their silly attempts to divide us. All fenian acts to drag our country into a bloody civil war will go unanswered and without notice. At times like these I feel comfortable to fly Rangers' colours, as well as Hearts'. United under one banner, that's us. If we have to, we'll take the fight to Irish soil. Believe you me, we're a force to be reckoned with.

Fredag, fredag, fredag! Vårt gäng har supit hela dagen, är det fredag ska det märkas. Några av oss har kräkts, andra kissat på sig. Detta har inte stoppat oss, vi partajar vidare hela kvällen och natten. Sirppa surar eftersom ett tappert kämpande Finland fick se sig slaget på hemmaplan mot Sverige i EM-kvalet. Nåja, det är inget som en grogg inte kan bota. Nu ska jag fixa ännu en Black Russian. Vi hörs en annan gång.

Har ju länge haft problem med rösthallucinationer, men har vant mig. Vräker i mig 600 mg Clozapine om dagen för att komma tillrätta med schizofrenins positiva symptom och medicineringen funkar på allt...förutom rösterna. Visst, de är vänligare och en aning mer lågmälda, men fullt ut funkar inte tabletterna.

Nu får jag sinistra befallningar oavbrutet när jag slöar i sängen. Jag är både offer och utvald av gränsöverskridande organisationer. Jag är en viktig person och min uppgift är att bereda väg för Interzone snarast möjligt.

Häromdagen kunde jag inte stå emot, jag stoppade på mig en kniv och gick ut i staden. Jag letade efter förklädda agenter och fick syn på en tant med hund. "Det är hon, det är hon, det är hon" ekade D i mitt huvud. Jag tände en cigg och tänkte efter. Skulle jag stöta kniven i hennes kropp, eller skulle jag stålsätta mig och gå hem? Jag valde det senare och det är jag glad för.

Berättar jag om mina befallningar för vården vet jag hur det slutar. Jag har gjort det förr. Då satt jag i psykosenhetens lokaler och väntade på min tur att utöva så kallad konstterapi. En bister läkare kom fram till mig och drog med mig till ett litet rum. Där fick jag vänta en bra stund innan dörrarna öppnades. Där stod två fjolliga väktare och det blev en skyndsam resa till psykakuten med en spruta i rumpan som välkomstgåva.

Jag får tips, ledtrådar och information från framtiden, men jag har ännu inte lyckats tolka all denna information. Jag när en förhoppning att ta nästa steg, fullt ut förstå rösterna. Tills dess är jag en fara för allmänheten. Vem kan stå emot malande röster i längden? Inte jag i alla fall.

Den gamle moderatledaren Ulf Adelsohn har gjort ett intressant uttalande. Han sade häromdagen: "Jag tycker nog också att det är en hyggligare ton mellan politiker i dag, på min tid var det mycket fränare".

Det tro jag det. Det var på 70- och 80-talet han var i farten som politiker och trots att det inte är så länge sedan har mycket förändrats. På hans tid fanns det verkliga skillnader mellan partierna och en viss förhoppning om att kunna påverka genom sitt arbete. Missförstå mig inte, jag har alltid föraktat politiker, men på hans tid var det en smula oskyldigt. En naiv tro på att man kunde förändra och uppnå vettiga resultat.

Idag verkar alla partier för att Sverige ska gå under och befolkningen CENSUR. Man är i händerna på storfinansen, politikerna har försumbar makt. Alla partiföreträdare i Sverige är strömlinjeformade pr-produkter som snackar skit oavbrutet. Det finns ingen reell skillnad på en centerpartist eller en vänsterpartist längre. Tror bestämt jag ska köpa en vagnslast konstgödsel och åka upp till Stockholm.