Primadonnan Astrid Aiyadarevicz i IFK Norrköping bojkottar sosseblaskan Folkbladet efter att fått dåligt betyg efter en match. Det är just den sortens spelare laget inte behöver, oavsett hur bra de är på planen. De kan lätt förgifta stämningen i truppen och sprida dåliga vibbar. Ge idioten sparken efter säsongens slut är mitt pardonlösa råd. För övrigt bojkottar jag också Folkbladet, men av helt andra skäl. Politiska.

Jag har alltid skrutit om att jag gillar starkt kryddad mat. Slukar fefferoni, tabasco, Sambal Oelek, allt med samma entusiasm. Nu har jag dock smärtsamt fått se mig besegrad. Jag har nämligen användt en torkad och finhackad habanero i mitt ris. Lade den till synes harmlösa frukten på skärbrädet. "Äh, jag hackar upp en tredjedel, en annan har ju varit med förr". Just tabasco har jag köpt i en specialvariant med habanero och den sätter verkligen piff på maten. Stark, visst, men inte outhärdlig. Min senaste utmaning syntes överkomlig.

Efter att jag blandat ut de små rackarna till krydda syntes de knappt i riset. Jag slevade i mig som vanligt och förlorade mig i senast inköpta porrtidning, min vanliga läsning vid matbordet. Hann väl ta en fem, sex tuggor, sedan slog det till. En fruktansvärd brännande känsla spred sig i munnen och eskalerade till en explosion. Munnen for upp på vid gavel och mina ögon började rinna något otroligt. Vad var nu detta?

Jag kunde inte hjälpa det, jag spottade reflexmässigt ut "maten" på tallriken och kippade efter andan. Fy fan! Måltiden åkte i soporna och resten av den lömska habaneron likaså. Jag fick gå hungrig den dagen, med en bortdomnad mun. Är det möjligt att det finns människor där ute någonstans som verkligen äter skiten? Jag tvivlar. I fortsättningen är det jag som håller mig till piri-piri, den svider i gommen men går med lite vilja att förtära. Även jag har mina begränsningar.

Har åter varit på Asken, tillhållet för oss psykiskt sjuka. Det vankades svampmackor, delikat må jag säga. En gammal vän kom och hälsade på, honom har jag inte sett sedan i försomras och det har sin förklaring, han har varit och är fortfarande inlagd på psyket, men nu har han börjat få permisar.

Han är en riktig bumling, så jag kan förstå att man tog det säkra före det osäkra när han skulle läggas in. Det blev en förnedrande polistransport. Usch, det har hänt mig också och man känner sig verkligen som en brottsling. Sedan kan man ge sig fan på att alla grannar nyfiket tittar på när man hasar iväg till polisbilen.

Min andra kompis som jobbar på Asken utgjorde sista delen i trion. Vi tog oss till Navestad där han inkasserade en skuld på 100 spänn. Sedan gick vi till en nedsliten pizzeria och spelade bort våra pengar på Jack Vegas-maskinerna. Han blev vansinnig i vanlig ordning och sedan tog föreställningen vid. Han skrek och gormade och var oregerlig. Det var "Jesusbögen" hit och "aset till Gud" dit. Han är ju "halvt om halvt" Jehovas vittne, så det gjorde det hela än mer underhållande.

Sedan började han gräva i fickorna. Nycklarna var borta! Detta utlöste en harang till där allt och alla fick sig en känga. Det var en bedrift att lyckas hålla sig för skratt. Han fick vackert åka hem till mamma och sova där. Jag släpper ingen jävel över tröskeln, så kamratlig är jag. Nu sitter jag och bara myser framför datorn och smuttar på en öl. Det har varit en händelserik dag.

Tar redan nu tillfället i akt att påminna om träffen hos mig på fredag. Vi ska se Sverige kriga sig till poäng mot Pasi Mustalainen och hans anhang. Sverige möter Finland på bortaplan. Min tjej Sirppa är ju finska, så vi kommer att vara tillfälliga fiender, men förenas förhoppningsvis i en stark grogg både en och två gånger under matchen. Jag har tre chipspåsar i skafferiet, det är allt jag bjuder på. Matchen blir en nagelbitare, Sverige är inte bättre än att de med nöd och näppe ska kunna kämpa ned vårt grannland i öst. Väl mött önskar Hasse!

Jag har bara stött på en pedofil fysiskt såvitt jag vet. En man född tidigt sextiotal vid namn Mikael som förgrep sig på sin dotter. Som tur var såg inte arbetsgivaren mellan fingrarna, det blev sparken och jag hoppas han med stort besvär hankar sig fram på socialbidrag idag. Jag har ingen koll på hans liv av idag, men som sagt, misär är det han förtjänar. Både ekonomisk och mental sådan.

En annan filur är Thomas, född 691120, som haft enorma mängder barnporr på sin dator, men som även våldtagit barn. Han har arbetat inom hemtjänsten och har erkänt att den mesta lediga tiden gick till att titta på, tanka hem och sprida barnpornografi.

Thomas använde sig av smeknamnet Loverman på Internet. Hur många liv han förstört vet jag inte, men ett räcker. Tyvärr har han endast sporadiskt sett insidan av en cell och såvitt jag vet är han idag en fri man. I detta fall har jag goda förhoppningar att få mer information. Det vore kul att göra ett hembesök och diskutera hans brott över en kopp kaffe, eller vad tycker ni?

1993 fick han fängelse i åtta år, men inte var det mer än en bråkdel av straffet han avtjänade. Att släppa ut en pedofil är dömt att sluta i återupprepade brott. Jag skulle inte tveka att agera mot honom om jag träffade på honom, även fast jag vet hur det slutar; Han gråter ut i pressen och jag hamnar på Kumla. Vilket härligt och tolerant samhälle vi lever i...

Usch, det var jobbigt att läsa om den kvinnliga vårdaren som brutalt slogs ihjäl av en intagen. Brutalt ja, blir man ihjälslagen är det oftast eller alltid brutalt. Han hade tydligen fått tag i en batong. I mina ögon borde gärningsmannen antingen låsas in på livstid, eller kanske dö av en "olyckshändelse" i en trång cell. Att släppa ut honom i samhället igen är förenat med livsfara för övrig befolkning. Förmodligen klarar han sig undan med ett par år i en komfortabel miljö, där han får daglig sysselsättning och erbjuds att studera gratis. Jag mår illa. Är det inte dags att införa dödsstraffet igen? Jag är synnerligen allvarlig.

Har du fått nog? Är du trött på trakasserier och förföljelser? Jag har levt ett tillbakadraget liv och ändå hamnat högt upp på polisens agenda. Att fysiskt slå tillbaka är kontraproduktivt, jag väljer politiken som mitt tillhygge.

Jag ser gärna att vår regim och deras knähundar sossarna bara försvinner. Kanske i en östersjövariant av Bermudatriangeln. Den dagen det inträffar är dagen Sverige åter blir fritt och en dag att fira med starkt kaffe och wienerkrans. Jag fäller inga tårar för landsförrädare.

Samlingen för oberoende seloter (SOS) är organisationen som ska styra upp landet. Ut ur EU, inget närmande till Nato och inga svenska soldater utomlands. Varför ska vi utkämpa USA:s krig? För att bensinpriset ska gå ned med fem öre? USA struntar högaktningsfullt i om Långtbortistans ledare är demokratiskt tillsatta eller inte, de agerar efter vad som är bäst för USA: Naturligt, men icke desto mindre vidrigt.

I forna tider gjorde man processen kort med slödder likt dagens politiker, en muskötsalva eller ett ordentligt rep. Idag håvar de in fantasilöner medan de tillåts rapa upp sina djävulska ord i alla medier.

De svammlar om demokrati och att Sverige är ett föredömme. Sverige är en dynghög styrd av korrupta svin utan moral, ryggrad eller samvete. Vi förväntas lägga oss platt medan vi går under i en flodvåg av resultatet av deras vanstyre. Politikerna tänker endast på sig själva och att gå i storfinansens ledband. Dig och mig skiter dem högaktningsfullt i.

Nå, jag har fått nog, jag tänker anlägga moteld. Åren som regimkritiker har härdat mig och lärt mig mer än jag kunde ha lärt mig om jag endast suttit på kammaren och svurit över orättvisor. Det har blivit dags att kämpa emot. Låt 2011 bli året svenskarna åter reser sig mot förtrycket. Inget mer gnäll, inget mer "radikalt" snack med fredagsgroggen i handen. Från och med nu är medlemsskap i regimtrogna partier en genväg till galgen. Glöm kommunistisk klasskamp, alla måste vara på samma sida, endast då kan landet blomstra åter. Sverige kan då bli ett verkligt föredömme och en riktig demokrati.

Oj, oj, oj... Jag kan knappt hitta rätt på tangentbordet. Söndagen har gått i supandets tecken. Det började på förmiddagen med några folköl i Hörsalsparken, sedan hem till Rompan för hembränt och efter det ett par timmar på en pub. Gick hem och hann väl ligga på sängen någon timma, innan telefonen ilsket ringde. Det var Hasse och han var akut törstig. Nåja, jag ställer upp för en kompis i nöd. Vi festade loss på whisky hos honom och nu har jag precis kommit hem. Sängdags? Nja, jag ska nog ta ett par öl och varva ned framför TV:n. Tur att man kan ta en sovmorgon.