Jag har alltid tyckt bra om Iran, detta föredömme, detta storslagna rike. Jag har träffat flera iranier i verkliga livet (jag har ett sådant när jag inte hänger vid datorn) och de har alltid varit reko mot mig. Bland annat en fd arbetskamrat som stred i kriget mot Irak, han har berättat massor om sitt land, information som oftast inte kommer fram i vår smutsiga media.

Nu behöver Iran vår hjälp, ty USA och Israel planerar att föra krig mot denna fredliga nation. All planering är redan klar, man väntar bara på klartecken från Obama innan man släpper lös helvetet över detta land.

Nu måste inte bara irans folk, utan även vi i Europa, sluta upp kring Ali Khamenei och Mahmoud Ahmadinejad. Solidaritet krävs och vissa uppoffringar likaså. Tanken på ett Iran splittrat av lömska krigshetsare gör mig heligt förbannad. Lämna Iran ifred, låt landet blomstra.

Nu tänder vi ett ljus för Admiral Erich Raeder, vilken avled idag för 51 år sedan. En militär av den gamla stammen, som alltid uppträdde chevlareskt. Ett föredömme helt enkelt. Jag lyfter på hatten och gråter en skvätt till ditt minne.

Nu får det vara nog, jag ska slå tillbaka. Jag har alltid varit en beskedlig typ, men det har bara gett mig svårigheter. Blev omkramade av en berusad person förut, andra gånger har folk klappat mig på magen. Nästa gång är det jag som drar kniv, don't tread on me.

Blir jag dragen inför rätta åberopar jag sinnessjukdom, jag har ju en diagnos redan. Jag är trött på att försöka göra gott, jag tar till våld istället. Åratal av övergrepp på min person har gjort mig till en hatisk människa utan respekt för liv. Har aldrig dödat någon, men det borde inte vara ett problem. Ungefär lika svårt som att torka sig i arslet efter ett toalettbesök.

Den farligaste människan är den som inget har att förlora. Just den människan är jag. Åratal av inlåsning på t ex Karsudden är inget som skrämmer mig. Jag har provat på ett liv i frihet och det var en stor besvikelse. Inlåst på rättspsyk får jag tid att sätta mina tankar på pränt. Det kommer att bli den viktigaste boken på årtionden. Jag är den sanne misantropen.

Nu får det vara slut på spelandet på så kallade Jack Vegas-maskiner. Gjorde av med ett par hundra på lördagskvällen. Det blev en del småvinster, men jag ville plocka ut minst trehundra, men kom aldrig dit. Istället lämnade jag maskinerna modstulen.

Nu byter jag taktik, det blir spel på oddset och stryktipset istället, spel där jag kan påverka lite grann i alla fall. Räknar med att köra 128:raders, vilket innebär sju halvgarderingar. Spel är kul, men jag vill inte lita till 100 procent på turen. Jag har ju faktiskt haft tretton rätt en gång.

Var en sväng på puben. Där uppträdde en medioker trubadur som sjöng alla de vanliga sångerna. Tror ni inte att folk reste sig och började vingla runt i vad som skulle föreställa dans? Så jävla löjligt. På puben dansar man inte, man dricker öl.