Har hängt på tillhållet för sinnesslöa som vanligt. De hade mage att ta 35 pistoler för en sketen soppa med tillhörande ostmacka. Stråtrövare! Såg sedan två suspekta typer stryka runt i lokalerna och reste på mig för att avhysa dem. Då sträckte de fram nävarna och presenterade sig som reporter och fotograf från blaskan Norrköpings Tidningar. Jag backade jag med darrande underläpp. Inte ens på Asken får man vara ifred längre.

Gick hem och drog i mig ett par öl, sedan var det dags att traska tillbaka till Asken. Det var ju kvällsöppet som vanligt på tisdagarna. Väl där hörde jag plonket från en gitarr och vad som visade sig vara ett försök till sång. Där satt en mindre grupp och försökte sig på allsång, ledda av en gitarrmarodör med ett verkligt obehagligt utseende, typ som en gris. Jag slog mig ned och kraxade med.

Nu sitter jag hemma framför datorn och spelar riktig musik, inget visfjanteri, nej det är Eddie Meduza som gäller hos mig. Till det tar jag ett par Bellman, den kanske mest prisvärda ölen. Jag behöver komma ned i varv, det tar på krafterna att umgås med sinnessjuka. Fast i morgon kör vi igen på Asken.

Jag har nu fått hem min senaste dunk sprit, av vilken jag druckit en hel del. Virke hade jag redan hemma, en annan är ju förutseende. Enda kruxet var priset, jag fick betala 650 kronor för fem liter. Har aldrig betalat mer förut. Fast, okej, priset har ju legat still i åratal, det var kanske dags för en höjning. Att bränna hemma är oftast väldigt lönsamt och man har alltid en slurk att ta av när suget gör sig påminnt. Jag har ju bekanta som bränner, de kan kanske hjälpa mig att fixa en egen apparat. Köpesprit funkar, men inte vill jag lägga flera hundra på en fylla, jag kräver mer för pengarna.

Ett härligt och rosenskimrande land i Afrika heter idag Nigeria. Nigg-eria. Låter som "the N-word", som man säger Over There. Jag kräver ett namnbyte, kanske till "Afro-people's Happy Land". Bättre än ett gammalt rasistiskt namn, i alla fall.

Rev lite i min filmsamling och hittade ett dammigt fodral. Bara jag såg omslagsbilden förstod jag vad det var för en film: Nightmare City. Den åkte genast in i videon och med en ölburk i handen satte jag mig ned för att njuta.

En och en halv timma senare satt jag med ett leende på läpparna. Snacka om nostalgi. Filmen är varken särsklit bra (om jag ska vara helt ärlig) eller otäck. Men att se den väcker så många minnen. Minns att min pappa hyrde den 1982 (jag hade ett par böcker där jag noggrant plitade ned alla filmer och de finns kvar i min ägo) och att man var väldigt spännd på vad man skulle få uppleva.

Då upplevde jag den som väldigt otäck, men idag ser jag på den som en skrattfest av rang, oavsiktlig humor är den bästa. Tänk att dåvarande filmcensuren förbjöd denna film...och den var långtifrån ensam. Förbudet funkade inte fullt ut, det blev svårt att få tag i alla dessa klassiska rysare, men med lite vilja gick det. Nu ska jag leta vidare. Jag tror bestämt jag har fler klassiker i förrådet. Vidare in i zombie-land.

Vet inte riktigt varför, men på måndagen köpte jag ett paket kondomer på Apoteket. Det känndes spännande att stå i kön och väldigt eggande att lägga dem på disken. Jag tyckte kassörskan såg pilsk ut. Väl hemma rullade jag på en av dem på snoppen och undrade vad jag skulle göra härnäst. Jag smekte mig själv, men någon utlösning blev det inte. Då kom jag på att jag skulle skämta. Jag sprutade i flytande tvål i kondomen och lade den i trappen. Ett par timmar senare gick jag ut för att kolla och den låg orörd kvar på trappsteget. Nästa gång tror jag att jag ska slänga kondomer i grannarnas brevlådor. Det låter väl som en bra idé?