Det var väl själva fan vad Försäkringskassan jävlas! Återigen ringde en vresig kärring därifrån och väckte mig. Hon/den/det gnällde om ofullständiga uppgifter i den senast luntan jag skickat in. Satans helvete! Det innebär en ännu längre period utan pängar, pängar, pängar.

De vet om att jag ansöker om 100-procentig ersättning och ett fullständigt tillbakadragande från livet som arbetssökande. Kan de då inte hjälpa till att fylla i korrekta uppgifter? Tydligen inte.

Jag är inte bara svårt psykiskt sjuk, jag kan vara farlig också. För varje motgång och oförrätt tvingas jag mot gränsen till en psykisk härdsmälta. Vad som händer då tar jag inte ansvar för. Jag har god lust att storma in på FK:s kontor med morakniven i högsta hugg, hugg, hugg.

På måndagen drog den igång, den så kallade psykiatriska veckan. Ordföranden i vård- och omsorgsnämnden höll tal på Skvallertorget och jag var där. Jag hade med mig aluminiumfolie, vilken jag delade ut till åhörarna och det var flera som tacksamt tog emot mina gåvor.

Efter att politiker-kärringen talat klart tog jag till orda. Jag tog upp brännheta ämnen som Palme-mordet, sänkningen av Estonia och Sveriges hemliga kärnvapenarsenal. Responsen var god, så god att en polispatrull dök upp. De frågade hur jag mådde och om jag var på rymmen från psyket.

Konstaplarna fick varsit sjok folie och lätt sig nöjas med det. Alltid kul att sprida sitt viktiga budskap. Kanske kan jag få hjälp av psykiatrin att hålla i mer organiserade möten. Det jag har att berätta måste ut till allmänhetens kännedom.