Jag var ett Kiss-fan sedan tidig ålder. Jag köpte tidningen Poster och "efterföljaren" Okej. Många var de Kiss-bilder som hamnade på min vägg, hade så många att jag växlade mellan det uppsatta och det som fanns i lådorna. På min lilla skivspelare snurrade ofta Kiss förstklassiga skivor. Jag slukade allt med hull och hår, eller..?

Nu är det dags att berätta sanningen. Jag köpte aldrig vare sig Paul Stanleys eller Gene Simmons soloskivor. Visst, det låter och är sinnessjukt, men så var det. Ace's skiva däremot köpte jag ju och den lirar jag fortfarande. Att jag sedan köpte Peter Criss vax ångrar jag dock än idag. Pretentiös smörja.

Kan man kalla sig Kiss-fan utan att ha köpt allt med dem? Led jag av en allvarlig hjärnskada som aldrig fullföljde mitt "dyrkande"? Bör jag skämmas? Jo, skäms gör jag, men jag tar igen det med att i skrivande stund lyssna på "Alive". Sämre tongångar finns ju.

Bryt mönster, bli oförutsägbar. Detta har jag gjort , vilket inneburit att jag sluppit inläggningar på psyket och undgått trakasserier från Säpo. Varför ta samma promenad varje dag? Det blir simpelt för polisen att hålla koll på en då. Varför inte byta ölsort? En öl utan gifter i smakar mums. Gör det så svårt som möjligt för regimen och dess knektar. Endast då kan motståndet frodas. Jag är på banan igen, stridslysten och revanschsugen.

Hade en redig festardag igår, fylla från morgon till kväll. Jag hade både en hela whisky och annat blask och tänkte nu på morgonen ta mig en stänkare. Döm om min förvåning när jag kommer ut i köket och jag finner två tomma flaskor på bordet. Vad i helvete var nu detta? Jag måste ha satt i mig allt under gårdagen, fast det har jag inget minne av. Jag känner mig bestulen på en fylla. Nåja, systembolaget har öppet idag också, jag får väl göra ett nytt försök med fyllan idag. Jag ska dricka med måtta, inte mer än tolv starköl.