Jag vill inte verka nipprig, men något konstigt har hänt mina tummar. Den ena började ömma då det stod klart att jag skulle få sysselsättning på ett snickeri. Slump eller inte? Ömheten utvecklades till ett varande sår, kroppens sätt att stöta bort främmande föremål. Kanske kommer detta föremål från Zeta Reticuli.

Veckorna gick och det torde stått klart för alla att jag inte hade några baktankar, jag ville bara ha något att göra om dagarna. Då läkte såret på tummen ihop på ett par dagar.

Nu har ett identiskt sår uppträtt på den andra tummen. Ömhet först, sedan ett fult sår. Jag förstår inget, jag har ju levt mitt liv som jag brukar. Inget uppseendeväckand med andra ord.

Det påminner mig om när jag var på en begravning. Min armbåge hade svullnat upp och jag blev tvungen att tappa den på vätska. Jag fick hälsa på prästen med vänster hand, precis som satanister gör. Då förargade jag Gud.

Jag har funderat och tänkt så det ryker ur öronen. Låg ett par timmar på sängen tills nyligen. Jag finner dock inga svar och inga orsaker till varför jag drabbas. Här ligger en hund begraven.

Jag vet inte vad som har hänt, men min kroniska diarré har försvunnit. Den har inneburit vuxenblöjor, ett stort obehag. Jag kan stolt meddela att sedan i fredags är det riktiga korvar som kommer ur min ändtarm. Jag blev såklart väldigt glad, men valde att hålla det hemligt ett par dagar, för kanske var rännskitan tillbaka dagen efter, men så är inte fallet. Nu klämmer jag ur mig muskulösa doningar en gång om dagen och jag älskar det. Jag har ringt runt till alla jag känner och berättat om min lycka. Tror bestämt jag retirerar till hemlighuset med en god bok.