Nae money and nae tae show for. Ten points deducted & the title is already lost. What to do? Greet like a bairn? Go on a killing-spree? Not likely. We'll wipe the slate clean & take aim at next season. A Britain without Rangers? Unthinkable. Let the fenian scum snigger, our time will come. Rangers? Ready!

Jag har alltid vetat om mina speciella förmågor, alltid vetat att jag var annorlunda. En teori är att jag sågs som alltför mäktig och därför smittades med psykisk sjukdom. Ungefär som i Sovjet, där folk klassades som psykiskt sjuka om de tyckte annat än regimen.

Jag vet att jag kommer att spela en viktig roll i framtiden, kanske genom mitt politiska engagemang i SOS (Samlingen för oberoende seloter). Något stort kommer jag att ligga bakom.

Jag har ibland gjort tvärtemot mina impulser och det kan ha orsakat skada. Jag är delvis skyldig, även om jag inte har blod på mina händer. Jag besitter stora krafter och då måste man vara uppmärksam på vad man gör. Jag har inte bett om denna makt, men att ha den kan kännas kittlande, fast bara ibland. Sköter jag mig en hel vecka kanske jag tillåts vinna på lotto.

Jag vill bara göra gott, inte ha ihjäl folk. Jag är bland annat ansvarig för Harry Scheins död och sådant känns jobbigt. Jag vågar inte tro att jag kommer till himmelriket med det jag har i bagaget. Fast jag hoppas...

En konkurerande sajt sprang på X i dag, när han tagit omvägen till systembolaget. Som ni ser gläds han åt lyckan ölen kommer att skänka honom. Pass på för förvirrade postningar senare i kväll, när X är sådär lagom full.

Då var det dags igen för en kväll på mötesplats Asken i centrala Norrköping. De är ena snåla jävlar. Det fattades en krona till kaffet, så jag blev utan. Jag hämnades med att avsiktligt kissa utanför toaletten.

Personalen är för rolig, några tokkärringar med allvarliga problem hur de ska bemöta mig. Dessa ärthjärnor klappar mig bokstavligen på huvudet och tycks tro att min sjukdom har krympt min hjärna. Så är definitivt inte fallet, mitt intellekt är oförändrat knivskarpt.

Det vankades köttbullemackor och de höll sedvanlig "Asken-klass". Med tvekan godkänt, med andra ord. Med dem i kistan tackade jag för mig och gick. Jag hade fått min dos psykvård för dagen och längtade hem till ölen. Hepp-hepp!