Nu är förrådet av sädesvätska nästan fullt. Jag har samlingen i små burkar i kylskåpet och jag får knappt plats med ölen längre. Är du intresserad av den får du en burk för sex kronor och två för tio. Tyvärr kan den inte skickas per post, så du måste komma hem till mig och hämta den själv. Det som eventuellt blir över får Lennart K Lindström dricka upp. Klart du ska ha en dos av mitt "elixir".

Sitter och kurar i min lägenhet och tankarna mal på utan slut. Jag känner mig trampad på tårna, svårt kränkt och det är jag. Mitt liv har genom yttre påverkan slagits i spillror och jag har gått från att vara timid och förlåtande till att bli en hatisk och potentiellt farlig människa.

Jag har ingen regelrätt lista, men jag vet vilka som skulle få smaka på riset om jag bara tog mig i kragen. Åker jag dit blir det rättspsyk och väl där kommer jag att slå blå dunster i läkarnas ögon. Min välsmorda käft har hållit mig utanför psykiatrins murar långa perioder.

Jag kan le mot min värsta fiende och underdånigt ta i hand. Jag kan ta glåpord och visst våld utan att röra en fena. Kom bara ihåg att jag aldrig förlåter eller glömmer. En vacker dag smäller det och det rejält. Du är härmed varnad.

Han är sannerligen förslagen, allas vår X. Som inlagd på PIVA togs hans skor ifrån honom, tillsammans med bältet och fickkniven. Dock fick han ha tofflor på sig och det skulle visa sig viktigt. X hade nämligen inga planer på att vara tvångsvårdad.

Redan första kvällen stod han på pass vid dörrarna och när nattpersonalen anlände knuffade han dem åt sidan och sprang mot friheten. Mentalskötarna sträckte sig efter honom, men han hotade med våld, så de backade.

I nuläget är det oklart var X befinner sig, men ser du en tunnklädd individ sladda runt i tofflor så är chansen god att det är allas vår X. Man måste beundra hans kamp mot psykiatrin. Även om han förlorar på sitt beteende är han konsekvent. Han tar kampen, även om oddsen är emot honom.