Hej, alla glada. Detta är Hasse som lånar Rompans dator. Det är fest hos honom, som ni kunnat läsa om tidigare. Ingen spyr, endast amatörer spyr. Vi behöver drickat för att må bra, fyllan kommer endast efter massivt drickande. Våra kroppar skriker efter alkohol och det får dem nu idag. Kvällen är ung och än finns flaskor att skruva korken av. Detta är den bästa fest jag varit på på två veckor. När Norrköping höjer glasen är det bäst att ni gömmer er. Viva la intoxikation!

Har ett erbjudande om att författa texter till en tidskrift och jag vet inte hur jag ska ställa mig till det. Jag har skrivit förr till ett par tidningar/magasin, men att åter hoppa på tåget? Tveksamt. Jag får ett par hundringar svart, mer är det inte. Man blir inte rik eller ens berömd på att bli publicerad i tidningar med en handfull läsare.

Lyckan att bli publicerad då, kanske någon säger? Jo, det var roligt i början, men nu rycker jag bara på axlarna. Jag behöver inget kvitto på att jag är bra och inga ryggdunkar. Ska jag skriva blir det för att jag brinner för det tryckta ordet. Nåja, det kan vara värt att framgent bläddra i marginaliserade skrifter. Kanske hittar du mina burleska texter där.

Var på mitt allra bästa humör igår och det innebar att jag tog extra hand om min lilla fru. Hon fick röra sig fritt i huset och även i trädgården. Hon satt länge i solen, vi snackar timmar. Hon verkade sannerligen trivas.

Sedan fick hon gå själv till affären, en tripp på flera hundra meter, där vad som helst kan inträffa, men det gick bra. Jag var inte ett dugg orolig. Inte nog med det; Hon fick en innerlig kram av mig när hon kom hem. Nu vilar hon på sin madrass i källaren. All denna frihet suger musten ur henne.

Arg motala-bo

Hej på er. Tråkigt väder, men sug i tarmen. Vad göra? Jo, man ringer sina kompisar. Vi blir några stycken i min etta som ska samlas om några timmar. Då blir det fullt ös, kan jag lova. Tyvärr blir det inga tjejer, men vi kan ha roligt ändå. Min dryck är inhandlad och klar. Ska bara spraya lite deo på tröjan så är jag redo. Redo för PARTY!

Stötte på en mörkhyad man på torget i dag. Jag gick fram till honom och sträckte fram handen, men han vägrade att besvara hälsningen. Vad är det för sätt? Jag sade då på utmärkt engelska: You be polite, I am white.

Han stötte ur sig ett knasigt tal och vände på klacken och gick. Det är tacken man får, för att man är artig. I fortsättningen när jag ser en färgad man eller kvinna, är det jag som gör helt om. Otacksamma filurer.

Samlingen för Oberoende Seloter tar ingen semester, eller lägger ned plakaten. Vi fortsätter kämpa, då vår kamp är nödvändig för Sveriges överlevnad. Eventuellt ska vi trycka flygblad, men det är dyrt, så i nuläget nöjer vi oss med handskrivna lappar.

Vårt mål är en plats i riksdagen, man måste sikta högt och inte nöja sig med en ny medlem lite då och då. Vi ska nå ut till hela vårt försoffade folk. Varhelst du ser en SOS:are vet du att det är en kompromisslös kämpe, en sann revolutionär.

Vi vill ha ett Sverige som på femtio- eller sextiotalet. Ett land med stora planer, ett land med framtidstro. Ingen splittrande klasskamp, vilken avgrundsvänstern förespråkar och inget utsugande moderat-style. Alla ska dra åt samma håll. Lyft Sverige ur kloakens helvete och gör det idag. Än finns det hopp.

Hej på er, det är Sune som tar sig tid att blogga, som det heter. Saken är den att jag fått ett erbjudande jag funderar över. Det rör sig om ett köp av en så kallad mobiltelefon. Jag har ju klarat mig bra med min riktiga telefon, den i hallen, ni vet, fast man vill ju hänga med och dra nytta av de senaste tekniska landvinningarna.

Med mobiltelefonen kan jag vara tillgänglig när jag är ute och spanar i skyn, eller när jag går till konditoriet. Det låter frestande. Killen som säljer telefonen vill ha 2000 för den, men då går det inte bara att ringa, det finns en funktion till.

Man ska med denna modell även kunna skika textmedellanden till andra med mobiltelefoner. Först rynkade jag på näsan, men nu har jag ändrat mig. Kan ju vara praktiskt när man vill kontakta kända pratkvarnar och slippa höra deras ältande och livshistoria. Jag tror bestämt jag slår till. Så får det bli.

Tog en liten tupplur tidig kväll och vaknade med viss smärta i benet. Jag tittade och det rann lite blod. In i badrummet och splash, splash. Sedan tänkte jag efter. När jag slumrar brukar jag minnas mina drömmar, men nu var det blankt. Avsaknaden av drömmar och det faktum att jag fått ett sår medan jag sov pekade i en riktning. En närkontakt med utomjordingar.

Nu har jag fullt med röster, detta trots att jag tagit lite extra medicin. En röst mummlar på ett främande tungomål och jag misstänker att det är sirianska, ett språk de små aliens talar. Än en gång tas kontakten mellan främmande varelser och människor via mig och jag börjar tröttna.

Jag funderar på att gå till polishuset och kräva att få tala med Säpo. Det har jag gjort förut med lyckat resultat. Det är en sak om utomjordingarna ringer på dörren, deras fega tillvägagångssätt likt detta idag betackar jag mig för. Jag har gärna kontakt med andra livsformer, men på mina villkor. Nu får det vara nog, jag klär in väggar och fönster med folie.