Har dåligt med pängar igen, en vecka tills pensionen kommer. Vad göra? Jo, jag har handlat whisky och öl, drickat kommer först, maten sedan. Ett par dar utan mat funkar, men ett par dar utan alkohol..? Glöm det. Risken finns även att jag blir utan dricka veckan som kommer, det bävar jag för. Tror bestämt jag ska överdosera mina sömntabletter och sova ett par dagar. I sängen förstörs inga pängar.

Vad göra när klockan ilsket ringer redan klockan sju? Kläder på och gå till jobbet, eller sängläge åter? Jag valde det senare och vet ni vad? Jag har haft en toppendag. Har läskat mig med mina trogna Bellman och att skiljas från dem, om så bara för några timmar, är ytterst svårt. Blir hemma på fredag också, vilket lämnar fältet fritt för fylla efter fylla innan måndagen kommer åter. Lite extraledigt är nödvändigt ibland. Eller?

Jag läste lusen av min otrevliga kontaktperson och lät henne veta vad jag tycker om psykiatrin, läkarklantar och mentalskötare. Jag är ett geni, med en iq så hög att jag ibland uppfattas som avvikande. Jag önskar noll kontakt med patrask och babblande psykpersonal.

När jag skjuter skarpt går ingen säker, jag kan verbalt sabla ned den bäste och det hände alltså idag. Kvinnan jag attackerade blev tårögd och snörvlade, men jag fortsatte leverera sanningen. Till slut reste hon på sig och stormade iväg och kvar satt jag och mådde som en prins. Sjuk eller frisk, jag tolererar inget nedrans psyksnack. Jag är ett unikum, ett särdeles smart sådant.

Plockade som vanligt upp tanten ur källaren för matlagning. Denna gång stod korv stroganoff på menyn, en enkel maträtt som till och med jag klarar av att laga till. Trots det fick jag hänga över hennes axel och guida henne genom receptet.

Med maten nästan färdig satte jag mig till bords och njöt av en drink. Hann väl dra i mig halva innan lilla frun kom med stekpannan. Då hände det som inte fick hända, hon snavade till och maten flög i en båge från stekpannan och landade i mitt knä.

Vid Sirius, vilken liten tokkärring man är gift med. Jag flög upp ur stolen med ömmande lår och skrev. Gjorde dumma lilla Phain detta med flit? Hon vimsade runt och ramlade ett par gånger mot bland annat bordsskivan.

När allt hade lugnat ned sig ledsagade jag henne till källaren igen, Phain hade då en rejäl blåtira och en fläskläpp, men så går det när man är klantig. Jag blev blåst på lunchen och tanten får stanna i källaren tills hennes skador är läkta. Jag fick äta mig mätt på kanelbullar. Så kan det gå.

Arg motala-bo

Satt i Hörsalsparken och njöt av några öl på förmiddagen. Var så där skönt "morgonlullig" som man blir av fyra öl på kort tid och tom mage. Solen sken och polisen lyste med sin frånvaro.

Då såg jag det: en riktig puma kom mot mig och vickade förföriskt på höfterna. När hon var allldeles nära fäste jag blicken på hennes skumpande byst, fyllig och med synliga vårtor genom tröjan. Mums!

"Skål, jäntan" utbrast jag och höjde burken i en hälsning. Då exploderade hon. "Sluta stirra, snuskgubbe", eller något sådant, vilket blev hennes ofina svar. Då gick det upp ett ljus för mig. Jag hade just haft närkontakt med en lesbisk kvinna, en manshatare. Nåja, det fanns trevligare kvinnfolk att fästa blicken på än denna satmara. Sommaren är som gjord för damer att gå lättklädda och egga oss män.

Larsa från Gävle var på matchen IFK mot IFK, tillsammans med X oxh de har nu hört av sig. Matchen slutade skandalöst nog mållös, trots att Snoka hade det mesta av bollinnehavet och de vassaste chanserna. Nåja, hitills bara en förlust hemma, vackert så. I nästa match ställs Snoka mot göteborgare igen, då BK Häcken kommer på besök. Då måste man bli effektivare.

Det är ju kamratmöte på Parken, men då det regnar ställde vi in besöket. Istället blev det en liten fest hemma hos Bosse Rulltårta, vilken är igång när detta skrivs. Alla har egen dryck och som tilltugg har vi knäckebröd, men det är ju drycken som är det viktiga. Sparar Jägermeistern till senare, den ska jag halsa när IFK Norrköping har vunnit.

Smaka på ordet. Schizofreni. Det är min diagnos sedan flera år. Jag som inte kunde ett skvatt om sjukdomen fick hastigt och mindre lustigt den diagnosen efter en allvarlig psykos. Jag trodde man var konstant galen och mordisk och bytte personlighet som jag bör byta kalsonger. Inget kunde vara mera fel. Nu har jag läst på, men det gör inte bördan lättare att bära. Jag finner det svårt att acceptera sjukdomen och kanske gör jag det aldrig fullt ut. Tänk om just Du kunde "bli schizofren" för en dag. Det vore väl roligt? Jag har problem bara att skriva namnet på denna djävulska sjukdom. SCHIZOFRENI!