Hoppas du läser detta, Staffan... fast varför skulle du inte vara inne på sveriges giftigaste blogg? Jag har blivit av med ditt teflonnummer, det vore kul att höra av dig och snacka lite skit. Ring snarast (eller maila), men blir det ikväll är du härmed varnad för fylledravel.

Kvinnor bör inte dricka alkohol, ett förbud ser jag som lämpligt. Kvinnan är spröd och undergiven av naturen och alkohol förminskar dessa fina sidor. Hon blir antingen slampig och viftar lite extra med stjärten, eller så lägger hon sig till med manliga egenskaper och blir högljudd och aggressiv. Jag blir förbannad varje gång jag är på krogen, detta oskick måste få ett tvärt stopp. Som man ser jag bra ut med en stor stark i handen och alkohol gör mig social. Män och kvinnor är inte samma sak, oavsett vad tokiga feminister vill påskinna. Vi har supit i århundraden, varför tror ni det heter "drängfylla"? Om du som läser detta är kvinna, bli inte arg, låt texten sjunka in, ty jag har rätt.

Dag X utan medicin. Min schizofreni är synnerligen svårbehandlad och jag har tuggat mig igenom ett antal antipsykotika innan jag fick min Clozapine/Leponex. Nu har jag, efter slarv från min eller vårdens sida, varit utan medicin i minst en vecka och symptomen börjar komma tillbaka.

Jag har legat lealös på sängen större delen av dagen. Det uppskattar jag faktiskt, annars har jag ofta ångest som driver mig ut på planlösa promenader, det är värre. Fast rösterna jag hörde hade jag gärna sluppit. De var inte aggressiva, eller befallande, det var ett entonigt mummel fram och tillbaka. Illa nog. Sedan kände jag händer på min kropp, även det högst besvärande. Jag har nog haft de flesta symptom man kan ha, så illa är det.

Jag ska ta förnyad kontakt med vården nu på morgonen, annars vet jag inte hur jag ska få i mig min livsviktiga dos. Det enda jag har är antidepressiva tabletter (trots att jag sagt till vården att jag inte är deprimerad) och bensodiazepiner. Fast benso vill jag inte ta, eftersom jag börjat dricka öl, så det får gå ändå.

Jag skulle tippa att jag orkar en vecka till, sedan blir det nog en inläggning. Jag känner varthän det barkar, det är inte första gången jag är prepsykotisk. Att bli inlagd vore ett stort bakslag, då jag sätter ära i att klara mig själv. Sedan är tristessen på avdelningen nedbrytande och jag finner mig allt som oftast hasandes fram och tillbaka i korridorerna.

Frånvaron av medicin kunde inte ha kommit vid ett sämre tillfälle. Jag fick i alla fall fira en gemytlig jul med föräldrarna och kanske orkar jag gå till min vän på nyårsafton. Jag lever på hoppet, mer kan jag inte göra.

Systembolaget har haft stängt ända sedan i lördags, men på torsdag slår de upp portarna igen. Vi har pratat med Hasse, som hankat sig fram på sex, sju öl om dagen och han ser ljuset i slutet av tunneln. "Jag ska skriva en insändare om denna skandal, lita på det", dundrar han. "Som tur är hade Sirppa vin som jag kunde få. Jag hatar fjolldricka, men det funkar i nödfall", avslutar han. Delar av redaktionen har redan ställt väckarklockorna, imorgon smäller det.

Här har absolut inget hänt. Inga fylleslag, inga slagsmål eller skandaler. Alla tycks sitta hemma och dega och det kanske är lika bra, med tanke på slaskvädret. Vi får väl se om det börjar röra på sig imorgon.

Varför inte ta bort förbudet mot kat, alla somaliers favorit-snack? Vi har ju drösvis med sköna afrikaner i landet och det är rasistiskt att plåga dem till att vara drogfria. Jag får minsann berusa mig med regimens goda minne, då borde Abdullah få tugga sitt jox. Inget som kommer från Afrika kan vara dåligt.

Jag äter som det anstår en man i sina bästa år. Idag blev det sylta, korvar, köttbullar, ja, hela paketet. Eftersom det är jul har jag även bjudit frugan på mat. Hon fick hela två skivor skinka, en klick rödbetssallad och en köttbulle. Nu smälter hon maten i sin lilla mage nere i källaren och jag njuter av en drink. Jag är på mitt bästa julhumör.

Sune

Äntligen hemma på favoritstolen med en redig whisky i handen. Jag har firat mest hela dagen på två olika ställen. Jag började på Mötesplats Asken med skinksmörgås och fyra koppar kaffe. Asken är stället för oss sinnessjuka i Norrköping och jag var i mitt esse. Pratade Säpo, radioaktivitet, med mera, med mera. Hade även en högljudd konversation med rösterna i mitt huvud och de andra tittade snett på mig.

Sedan blev det en sväng till mamma och pappa för ett dignande julbord. Tog med mig endast två öl, då de inte vill ha mig berusad i sitt sällskap, fast pappa bjöd på två snapsar och de svalde jag girigt. Jag kan inte sluta vara tokig beroende på sällskapet, så mamma blev arg på mig och kallade mig psykotisk. Nåja, det är jag ju, så jag ryckte på axlarna.

Nu ska jag skriva ett argt mail till min kontaktperson på psykossektionen, jag fortsätter att göra bort mig. Inte en fylla utan något man ångrar, det är mitt motto. Hoppas just Du också haft en trevlig dag. Mot nya mål!

Med glada julhälsningar/Herr X